Kamikaze-fladdermöss skulle bomba Japan
Under andra världskriget arbetade amerikanska forskare med en vansinnig idé. Flygplan skulle släppa ut miljontals fladdermöss över Japan. Beväpnade med bomber skulle de små djuren flyga iväg och sätta fyr på städer och industriområden.
Den 7 december år 1941 var tandläkaren Lytle Adams på semester i sydvästra USA. Adams hade bland annat besökt Carlsbadsgrottorna i New Mexico där miljontals fladdermöss varje kväll svärmade ut för att fånga och äta insekter.
På väg hem till hotellet i sin bil lyssnade tandläkaren på radio och fick höra nyheten om Japans angrepp mot USA:s flottbas Pearl Harbor på Hawaii.
Liksom flera miljoner andra amerikaner blev Lytle Adams oerhört chockad av den japanska attacken.
När han kom hem från sin semester satte han sig därför vid skrivbordet och började utarbeta en helt otrolig idé: Miljontals fladdermöss beväpnade med tidsinställda brandbomber skulle hämnas angreppet mot flottbasen.
Adams tänkte sig att var och en av fladdermössen skulle få en minibomb fäst vid bröstet. Sedan skulle de små djuren släppas ut från bombplan över Tokyo eller något av fiendens enorma industriområden.
Utsläppet över Japan skulle ske under de tidiga morgontimmarna då man hoppades att fladdermössen helt naturligt skulle söka sig in under de närmaste hustaken för att sova.
Tidsinställda detonatorer skulle därefter utlösa de små bomberna och tusentals eldsvådor uppstå samtidigt överallt i de japanska byggnaderna av trä och papp.
Adams skickade sin idé till Vita huset i Washington och den hamnade på president Franklin D. Roosevelts bord på våren 1942. Presidenten blev entusiastisk och godkände idén i en PM till armén: ”Även om idén låter fullständigt befängd är det värt att undersöka den.”
Armén fångar miljoner fladdermöss
Armén påbörjade snart de inledande undersökningarna. Första uppgiften blev att komma fram till vilken typ av fladdermöss som var bäst för uppdraget.
Av två orsaker valde man den 9 gram tunga guanofladdermusen. Det lilla däggdjuret kunde utan problem bära flera gånger sin egen vikt medan den flög.
Men viktigare var att det fanns miljontals guanofladdermöss i grottorna i USA:s sydvästra delstater Texas, New Mexico och Arizona.
Enbart i grottan Bracken Cave i Texas öken huserade 20-30 miljoner guanofladdermöss. När de små djuren flög ut för att jaga på kvällen tog det fem timmar för hela flocken att flyga ut genom grottans största öppning. I skymningen bildade de en tät, svart ström som steg i en spiral mot kvällshimlen.
Under sommaren 1942 fångade soldater in tusentals fladdermöss i stora fågelnät. Näten tömdes i kylboxar där kylan fick fladdermössen att gå i dvala. Sedan transporterades de till en hemlig försöksanläggning i öknen i New Mexico.
På hösten 1942 började militären utföra experiment med fladdermössen. Harvardprofessorn Louis Fieser, som i militärkretsar var känd för sin senaste uppfinning napalm, ombads att ta fram en bomb som var så liten att den kunde monteras på de små fladdermössen.
Bomber sätts fast för hand
I samarbete med sprängämnesexperter konstruerade han miniatyrbomber för att testa hur mycket fladdermössen orkade bära.
Den perfekta vikten för en bomb som fladdermössen kunde flyga med utan problem visade sig vara 18 gram. För att få de små bomberna effektiva och pålitliga konstruerade Louis Fieser ett enkelt antändningssystem.
En metalltråd löpte genom en hålighet som före avfärd fylldes med några droppar kopparklorid. Lösningen frätte sönder metalltråden.
När tråden brast sköt en fjäder in en metallspets i en behållare med napalm. När metallspetsen antände det brandfarliga ämnet sprutade bomben ut en 25 cm lång eldkvast i fyra minuter innan den slocknade.
Med kirurgiska häftklamrar och snören fäste en grupp soldater bomberna för hand på fladdermössens bröst. Sedan placerade de djuren i lådor som staplades i behållare försedda med fallskärmar.
Ur små bombliknande behållare skulle miljontals beväpnade fladdermöss flyga ut och gömma sig under hustaken i Japan.
Fladdermöss flyger mot döden
I början av 1943 var tandläkaren Adams, professor Fieser och den amerikanska armén redo att testa de nya bomberna. Ca 3.500 fladdermöss placerades i kylboxar och gick genast i dvala.
Sedan flög ett B-25-bombplan de små självmordsbombarna upp till en och en halv kilometers höjd innan bombluckan öppnades och lasten släpptes ut.
350 meter över marken öppnade sig lådorna. Fladdermössen och lådorna spreds över himlen men mot förväntan störtade fladdermössen till marken och dog. Djuren som var alltför nedkylda hann inte vakna ur sin dvala innan de slog i marken.
Försöken fortsatte och i en rapport från mitten av 1943 konstaterade den ansvarige inom armén, kapten Wiley W. Carr: ”Försöken har gett resultat, då en eldsvåda förstört en stor del av vårt materiel.”
Kaptenen undvek att förklara de närmare omständigheterna kring branden. Hundratals guanofladdermöss hade vaknat ur dvalan och sökt skydd på en nybyggd militärbas och därmed orsakat brand i en barack, ett kontrolltorn och en mängd andra byggnader.
Harvardprofessorn Louis Fieser fick i uppdrag att konstruera de 18 gram tunga napalmbomberna för fladdermöss.
USA satsar på atombomben
Efter olyckan på militärbasen övergav armén fladdermusexperimentet och lämnade över uppdraget till flottan. Här beslöt den ansvarige chefen, amiral Ernest J King, att lägga ned projektet. I stället satsade USA på det nya förintelsevapnet atombomben.
Tandläkaren Lytle Adams var mycket besviken. Efter kriget hävdade han fortfarande att fladdermössen skulle ha orsakat större skada än atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.
Under de många försöken hade fladdermössen spridit sig i en radie på tre mil från nedsläppsplatsen: ”Tusentals bränder skulle ha uppstått samtidigt för varje utsläppt låda. Fladdermössen skulle helt enkelt ha lagt Japan i ruiner med mycket små förluster i människoliv.”