Den tyska Panzerkampfwagen VI Tiger var en av andra världskrigets mest kända och mest ökända stridsvagnar.
Ryktet saknade inte fog, för Tigern var vida överlägsen de flesta av sina rivaler på slagfältet.
En sammanställning visar att varje Tiger slog ut i genomsnitt tolv fientliga stridsvagnar, innan den själv slogs ut.
Stridsvagnen sattes in i strid första gången 1942 och var tänkt att underlätta genombrott på slagfältet genom att slå ut fiendens stridsvagnar på långt håll.
För det ändamålet var Tigern utrustad med en kraftfull 88-mm-millimeterskanon och ett pansar som var upp till tolv centimeter tjockt.
Tiger-stridsvagnar samlades i regel i bataljoner av fyrtiofem vagnar, som sattes in där striderna var extraordinärt hårda.
Den fruktade stridsvagnen var emellertid inte osårbar.
Tigern slukade mängder bränsle och hade dåliga köregenskaper.
Den gick ofta sönder i oländig terräng och var svår att reparera.
Dessutom var den oerhört dyr att tillverka, och stålet från en enda Tiger kunde ha använts för att tillverka tjugoen haubitsar.
