Bakgrundshistorien: Ögonvittne skrämt av gigantisk explosion
Fram till sin död 2005 mindes Cläre Werner den explosion som hon råkade bevittna vid borgen Wachsenburg, där hennes far var chef. Från ett fönster kunde hon se ut över det militära övningsområdet vid byn Ohrdruf. På kvällen den 3 mars 1945 såg hon ”en pelare av eld” resa sig.
”Det var så ljust att vi kunde ha läst tidningen vid fönstret. Eldpelaren växte uppåt och såg ut som ett träd med många löv. Det gick väldigt snabbt, och efteråt kunde vi inte se något, vi kände bara en kraftig vindstöt, berättade hon senare.
Efter den mystiska explosionen drabbades hon av näsblod och huvudvärk.
”Eldpelaren växte uppåt och såg ut som ett träd med många löv.” Cläre Werner om explosionen i mars 1945.
Ett annat ögonvittne kunde bekräfta hennes påstående: Heinz Wachsmut från traktens gruvbolag kommenderades dagen därpå ut för att hjälpa SS-personal att uppföra likbål till alla de koncentrationslägerfångar som hade omkommit i explosionen. Efteråt fick Heinz huvudvärk och spottade blod.
En SS-officer berättade för honom att de hade testat ”något nytt” – något som ”hela världen kommer att tala om”.
Under krigets sista år var Adolf Hitler i det närmaste besatt av de nya ”mirakelvapnen”. Var atombomben ett av dem?
Några dagar senare skickade en sovjetisk agent en rapport hem till Moskva. Han redogjorde för den ovanligt kraftiga explosion som hade inträffat vid byn Ohrdruf utanför Erfurt.
Ögonvittnesuppgifterna finns med i författaren Rainer Karlschs bok ”Hitlers Bombe” (2005). Det kan onekligen verka som om tyskarna lyckades utlösa en nukleär explosion. Men kan det verkligen stämma att Hitler förfogade över kärnvapen? Och om han gjorde det, varför använde han inte dem i kriget?
FÖR OCH EMOT: Diffusa indicier mot fakta
Tyskarna tog ledningen: De tyska atomforskarna låg i framkant, efter att Otto Hahn 1938 lyckades klyva en uranatom. Försvarsledningen kallade samman landets vetenskapsmän för att styra forskningen.
Arméns forskning: Explosionen i Ohrdruf har tillskrivits Kurt Diebner, en begåvad vapenforskare i den tyska armén. Han genomförde försök parallellt med de civila forskare som arbetade med bland andra fysikern Werner Heisenberg.
Stor förödelse: Under åren efter andra världskriget berättade ögonvittnen om kraftiga explosioner. Italienaren Luigi Romersa bevittnade sprängningen av en ”förödelsebomb” på ön Rügen. Flera får förkolnades, och alla träd i en skog vräktes omkull.
Försöken misslyckades: Bland de tyska forskarna hade Werner Heisenberg bäst möjligheter. Han arbetade i en anläggning i en grotta med en reaktor. På grund av brist på uran fick han inte igång någon kedjereaktion.
Tyskarna tvekade: Forskarna var mer intresserade av ett fredligt utnyttjande av kärnenergin. De ville utnyttja sina kunskaper för att bygga upp Tyskland igen efter kriget. Redan 1942 låg tyskarna långt efter USA.
Saknade förutsättningar: Amerikanerna investerade flera miljarder dollar i projektet, som sysselsatte 120 000 personer. De tyska forskarna uppgick till ett par hundra, och de var djupt splittrade. De saknade pengar, utrustning, uran och tungt vatten.
Werner Heisenberg hade inrättat en försöksreaktor i en grotta i sydvästra Tyskland. När amerikanska styrkor i april 1945 upptäckte grottan var det inget som tydde på att den tyska reaktorn kunde fungera.
SLUTSATS: Myten som vägrar att dö
Nya, sensationspräglade böcker och artiklar om möjligheten att Adolf Hitler hade en atombomb envisas med att dyka upp. Med jämna mellanrum lyckas författare och amatörforskare gräva fram indicier, som tycks peka på att nazisterna 1944–45 förfogade över kärnvapen.
Problemet uppstår när indicierna ska granskas närmare – till exempel har man aldrig lyckats mäta någon förhöjd radioaktivitet i något av de utpekade testområdena. Bortsett från några skisser finns det inte heller några indikationer på att de tyska forskarna hann ens spekulera över hur en atombomb rent praktiskt skulle konstrueras.
Cläre Werner och Luigi Romersa beskrev ett svampmoln i detalj, men vilken typ av experimentellt vapen de såg går inte att avgöra i dag.
Tanken på att Adolf Hitler förfogade över kärnvapen är emellertid så fascinerande och skrämmande att den inte tycks gå att ta död på. En sak är därför säker: Vi har inte hört det sista om Hitlers atombomb.
MYTKROSSARNAS DOM:
Hitlers atombomb är ett påhitt!