Tunga kanoner kallas för Tjocka Berta
Under första världskriget kallade britter och fransmän alla tunga tyska kanoner för Tjocka Berta, men för tyskarna syftade namnet på ett visst stålmonster som var i bruk redan vid krigsutbrottet år 1914.
Var oerhört kraftfull
Berta var en ovanligt kraftig artilleripjäs som skickade sina projektiler högt upp i luften, varefter de föll nästan lodrätt ner mot målet.
Den officiella benämningen var egentligen ”kort marinkanon” för att dölja det verkliga syftet, vilket var att förstöra betongbunkrar.
Namnet syftar på kanonens form
Soldaterna kallade kanonen Berta efter Berta Krupp, ägaren av Kruppkoncernen, som tillverkade vapen. ”Tjocka” syftade på kanonens storlek, inte på fru Krupps midjemått.
Tyskarnas allierade Österrike–Ungern hade en motsvarande kanon som var mindre och därför kallades Slanka Emma.
Den enorma granatkastaren var tyskarnas nötknäckare
Belgiska betongfort stod emot tyska stormangrepp år 1914, men Tjocka Berta klarade de inte av. En enda projektil dödade femhundrafemtio man utanför Liège.
En lyftanordning krävdes för den 800 kilo tunga laddningen, som omöjligen kunde lyftas för hand.
Eldröret var fem meter långt och hade en kaliber på hela 420 millimeter.
Tryckluftsbehållare dämpade den våldsamma rekylen.
Elevationen ställdes in för hand. Den maximala vinkeln var 65 grader.
Fundamentet förhindrade att den 42 ton tunga kanonen sjönk ner i marken.