Historikerna vet inte säkert när den första bumerangen kastades, men män med bumeranger förekommer på cirka 50000 år gamla grottmålningar i Australien.
Den välkända, återvändande bumerangen utvecklades av allt att döma som en mer avancerad variant av ett klubbliknande kastvapen i form av ett tungt, snidat stycke trä, som användes för att nedlägga djur på upp till 150 meters avstånd.
Ett exempel på en kastpinne från Egypten, cirka 1900 f.Kr.
Bumerangen var dock inte enbart ett jaktvapen. För de australiska aboriginerna, som levde i några av planetens mest ogästvänliga områden, var bumerangen ett livsviktigt redskap med flera funktioner. Det böjda kastredskapet användes för att bland annat gräva, röja buskage och tända eld – och även för att spela musik och skicka ljudsignaler.
Bumerangen har visserligen blivit en symbol för Australiens infödda befolkning, men arkeologiska fynd har visat att både kastklubbor och bumeranger användes i andra delar av världen. Forskare har exempelvis hittat ett stort urval av utsmyckade bumeranger i den egyptiske faraon Tutankhamuns grav.
Bumeranger från Tutankhamuns grav.
Flera väggmålningar från antikens Egypten visar att vapnet användes för att bland annat jaga fågel på Nilen. Bumerangliknande vapen är också kända från Afrika, Asien, Nordamerika och Europa.
Historiens äldsta bumerang har hittats i en grotta i södra Polen. Vapnet, snidat ur en mammutbete, tros vara omkring 30000 år gammalt.
