Tio i topp: Andra världskrigets jaktplan

PLUS: Piloten hade god sikt från cockpit och dessutom kraftfulla vapen till sitt förfogande.

MINUS: Landningsstället riskerade att ge vika vid landning, och motorn behövde ofta repareras.

PLUS: Planet var utrustat med både bomber och kulsprutor.

MINUS: Batteriet i cockpit hade en tendens att ”koka över” och explodera.

PLUS: Piloten hade god sikt ,och planet var synnerligen enkelt att styra.

MINUS: Planets yttre delar riskerade att lossna, om piloten gjorde en alltför brant dykning.

PLUS: Lättmanövrerat och lätt att landa. Dessutom försett med gedigen motor och kropp.

MINUS: Vid låg hastighet fanns det risk för att planet gick i spinn.

PLUS: Planet byggdes för att lyfta från fartyg och hade därför mycket stor räckvidd: 3104 km.

MINUS: Det japanska planet var särskilt sårbart om fienden anföll ovanifrån.

PLUS: Utmärkt vid snabba dykningar. Planet kunde lasta 900 kilo bomber.

MINUS: Dåliga manöveregenskaper på låg höjd och vid låg hastighet.

PLUS: Räckvidd på hela 3540 km. Goda manöveregenskaper och en tålig kropp.

MINUS: Något svårare att manövrera än tyskarnas Messerschmitt Bf109.

PLUS: Det tyska planet var lätt att manövrera och kunde stiga och dyka mycket brant.

MINUS: Räckvidden var bara 660 km. De första modellerna hade klena vapen.

PLUS: Planet var extremt manöverdugligt och hade en hög maxhastighet: 721 km/tim.

MINUS: Relativt kort räckvidd (1368 km) och alltför känsligt för beskjutning.

Läs mer: Porträtt av Hawker Hurricane och motivering för utnämningen till andra världskrigets bästa stridsflygplan.