PIAT: Modernt armborst mot stridsvagnar
Brittiska PIAT var ett udda pansarvärnsvapen. Innan skytten kunde avfyra första skottet måste han spänna en kraftig fjäder – precis som på ett armborst.

PIAT – det brittiska fjäderdrivna pansarvärnsvapnet – togs i tjänst 1942.
Under mellankrigstiden var infanteriets huvudvapen mot stridsvagnar pansargevär och lätta pansarvärnskanoner med klen kaliber. Då stridsvagnarna fick tjockare pansar blev dessa vapen verkningslösa. Bättre alternativ behövdes.
Svaret blev granater med riktad sprängverkan. USA tog fram bazookan och tyskarna den snarlika Panzerschreck och pansarskottet Panzerfaust.
Britterna valde däremot, sin vana trogen, att utveckla ett udda vapen: Projector, Infantry, Anti Tank, PIAT.
Redan 1937 tog den dåvarande brittiska översten i artilleriet, Stewart Blacker, på eget initiativ fram rörgranatkastaren Arbalest, men fick ingen beställning.
Granaten till en rörgranatkastare har en ihålig bakdel som träs över en tapp. Den avfyras genom att en liten sprängladdning exploderar inne i bakdelen och kastar iväg granaten. Den är på det sättet en omvänd variant av en konventionell granatkastare.
Otymplig Blacker Bombarder
År 1940 lät den brittiska armén utveckla No. 68 AT, en pansarvärnsgevärsgranat med riktad sprängverkan enligt den schweiziska ingenjören Henry Mohaupts idé. Nackdelen var en kort räckvidd. Blacker, som nu blivit överstelöjtnant i lokalförsvarsstyrkorna, fick uppdraget att ta fram ett bättre vapen åt Home Guard, hemvärnet.
Resultatet blev Blacker Bombarder som avfyrade en 29 mm granat på 9 kilo cirka 100 meter. Tänkta mål var stridsvagnar och befästa ställningar.
Vapnet var försett med en kraftig spiralfjäder som spändes före första skottet och hjälpte till att kasta ut granaten. Det var sedan meningen att rekylkraften från avfyrningsladdningen åter skulle spänna fjädern.