När en svensk fritidsdykare hittade ett trattformat föremål på 20 meters djup utanför Marstrand 2001 trodde han inte att det var något speciellt.
Ändå drog han upp det tunga kopparröret till ytan och meddelade så småningom de svenska myndigheterna om sin upptäckt.
Nu visar en ny undersökning av den lilla kanonen att dykaren troligen har hittat Europas äldsta skeppskanon.
Bevarad tändhatt avslöjar kanonens ålder
När ett svenskt arkeologteam började undersöka kanonen upptäckte de till sin förvåning att en rest av vapnets tändhatt satt fortfarande längst bak i pipan.
Detta visade för det första forskarna att vapnet fanns ombord på fartyget för att användas och inte bara som last.
Kanske ännu viktigare är att tygresterna i kanonen också gjorde det möjligt för arkeologerna att datera fyndet med kol-14.
Analysen visade att kanonen är från mellan 1285 och 1399.
Tillsammans gör de två uppgifterna kanonen till den äldsta skeppskanon som hittills hittats i Europa, vilket ökar forskarnas förståelse för senmedeltidens sjöfart och vapenteknik.
Uppfinningen av den trattformade kanonen brukar dateras till någon gång under 1600- eller 1700-talet, men den nya studien visar att vapnet redan var utvecklat minst två århundraden tidigare.
Enligt forskarna är detta ett bevis för hur lukrativ och farlig sjöfarten var i 1300-talets Skandinavien.
Enligt en ny studie är kanonen, som mäter knappt en halv meter, är det äldsta exemplaret som hittills hittats i Europa.
Den tidiga skeppskanonen var ett slarvigt stycke arbete
Kanonen, som mäter knappt en halv meter i längd, är gjuten i koppar.
Men enligt forskarna bakom den nya studien bär det lilla vapnet tydliga tecken på att tekniken var ganska ny i Europa när det tillverkades.
Längst bak i kanonens lopp finns fortfarande en rest av det tyg som vapnets stubin var insvept i. Tyget har gjort det möjligt för forskarna att kol-14-datera den lilla skeppskanonen.
Kemiska studier av kopparn visar att legeringen består av 14 procent bly och mycket lite tenn. Enligt arkeologerna skulle kanonen snabbt ha spruckit om den använts mycket under en längre tid.
"Den som gjöt kanonen hade uppenbarligen inte den kunskap och förståelse för olika kopparlegeringars egenskaper som krävdes", säger Staffan von Arbin, marinarkeolog vid Göteborgs universitet och huvudforskare i den nya studien.
Nu fortsätter jakten på det skepp som kanonen var ombord på.
Under senmedeltiden var Marstrand en viktig handelsstation mellan Östersjön och Västeuropa, men tyvärr sliter farvattnen hårt på skeppsvrak, så det kan bli svårt att kartlägga kanonens moderskepp.