Det moderna hagelgeväret kommer från ett långt släktträd av skjutvapen, som omfattar förfäder som muskedundret.
Gemensamt för dessa vapen var att de hade bred mynning, var slätborrade och kunde skjuta hagel.
Resultatet var vapen som inte var särskilt precisa, men som kunde göra stor skada på korta avstånd.
Tekniken från många av dessa tidiga vapen vidareutvecklades av bland andra den brittiske vapensmeden Joseph Manton (1766–1835).
Hans arbete ledde till det dubbelpipiga hagelgeväret, som var populärt bland 1700-talets jägare, som sköt bland annat änder.
Med ett hagelgevär förbättrade jägaren sina chanser att träffa avsevärt, eftersom hagel är betydligt lättare att pricka flygande bytesdjur med.