Musköten såg krig över hela världen
Den brittiska musköten »Brown Bess» intar en särställning i handeldvapnets historia, genom att ha använts i strid under mer än 150 år.

- brittiska fotregementet under slaget vid Quatre Bras 1815. Soldaterna avfyrar sina musköter i fyrkantsformation. Redan då hade både vapnet och taktiken använts i 100 år. Målning av Elizabeth Thompson (1846–1933).
Utvecklingen av handeldvapen utgör en fascinerande historia, som länge framskred tämligen långsamt. Musköten uppkom först när man löst flera viktiga tekniska utmaningar.
De första eldvapnen importerades från Kina till Europa på 1300-talet och var kanonlika, stora, otympliga och sköt stenprojektiler. Efterhand som erfarenhet och kunskap växte, blev det möjligt att minska eldvapnens storlek och vikt och tillverka bättre eldrör.
Träffsäkerhet och skottvidd
De första »protohandeldvapnen» såg närmast ut som en avlång flaska, lagd i en hållare av trä och var så tunga att en eller två man fick bära vapnet och en tredje den gaffel som användes som stöd vid eldgivning.
Den grundläggande tekniken – att i ett långt rör, öppet i ena ändan och tillslutet i den andra, införa först en krutladdning och sedan en projektil – skulle blir rådande i närmare fyra hundra år. Under denna tid slet uppfinnare och tillverkare med problem som vapnets avfyrning vid rätt tidpunkt, hur kula och krutladdning skulle hållas på plats, hur man skulle öka träffsäkerheten och skottvidden samt göra vapnet säkert och lätthanterligt.
Alla eldvapen behöver en anordning, ett »lås», som avfyrar dem vid önskad tidpunkt. Under flera hundra år var det egentligen bara utvecklingen beträffande låsen som förde vapentekniken framåt. Grundkonceptet – en bössa som laddades från mynningen med svartkrut som antändes via ett fänghål längst bak i eldröret och som sköt en rund kula – förblev oförändrat.