1800-talsgevär höll hela 1900-talet
Brittiska Lee-Enfield var minst lika bra som den mer kända Mausern. Det mytomspunna repetergeväret har dessutom en extremt lång operativ historia.

En kanadensisk prickskytt under andra världskriget med sin Lee-Enfield No 4 Mk I (T).
Vid mitten av 1800-talet kom de första bakladdade enkelskottsgevären i tjänst på allvar. Inledningsvis hade de vissa nackdelar, som att patronerna var av papper och att svartkrutet avgav mycket rök.
Så småningom avhjälptes problemen. Under 1870-talet utvecklades mässingspatroner och under 1880-talet kom ett rökfritt och kraftigare krut. De nya patronerna möjliggjorde experiment med magasinförsedda gevär som kunde laddas med flera skott.
Efter nio års utveckling utrustades brittiska trupper 1888 med de första gevären av denna typ, Lee-Metford. Här kombinerades Metfords räfflade pipa med en magasinkonstruktion som tagits fram av den kanadensiskfödde uppfinnaren James Paris Lee.
Skarpare räfflor
Ett problem med det nya, rökfria krutet var dock att dess gaser hade högre temperatur och slet ut pipans rundade räfflor. Därför tog Royal Small Arms Factory Enfield fram en ny pipa med skarpare räfflor som kombinerades med Lees mekanism. Ett nytt vapen var fött.
I november 1895 infördes Magazine Lee-Enfield (MLE) geväret. Året efter kom en karbin, Lee-Enfield Carbine (LEC), för kavalleriet.