Kinesiska soldater uppfann handgranaten
Handgranaten uppfanns i Kina för nästan tusen år sedan, men den blev populär i Europa först under första världskriget.
Handgranaten har fått sitt namn efter det franska ordet för granatäpple (pomegranate).
De kinesiska soldaterna i Song-dynastin (960–1279) var de första som använde primitiva handgranater.
De fyllde små behållare av keramik eller metall med krut, varpå de antände en lunta och kastade ”granaten” mot fienden.
Europeiska granater var av dålig kvalitet
Senare började kineserna producera små, ihåliga klot av gjutjärn, som kunde fyllas med krut.
Dessa järngranater nådde Europa på 1400-talet, men blev inte särskilt populära bland soldaterna – bland annat för att de europeiska granaterna i regel var av så dålig kvalitet.
Genombrottet kom under första världskriget
Handgranaterna blev emellertid populära vid 1800-talets mitt, när de visade sig vara väldigt effektiva i skyttegravsstrider i bland annat Krimkriget och USA:s inbördeskrig.
Det stora genombrottet kom under första världskriget, då den tekniska utvecklingen gjorde att handgranaterna blev både effektivare och säkrare.