HMS Valiant, BL 15-inch Mk I, kanontorn

Kanontorn träffade mål 17 km bort

Gigantiska kanontorn gav i början av 1900-talet stormakternas slagskepp en skräckinjagande eldkraft. Men kanonernas många hundra ton sprängmedel krävde extrema säkerhetsåtgärder.

Gigantiska kanontorn gav i början av 1900-talet stormakternas slagskepp en skräckinjagande eldkraft. Men kanonernas många hundra ton sprängmedel krävde extrema säkerhetsåtgärder.

World War II Database

År 1906 intog en helt ny typ av bepansrade örlogsfartyg haven. Det brittiska slagskeppet HMS Dreadnought och efterträdarna i samma klass var större, snabbare och hade större eldkraft än föregångarna.

Eldkraften fick fartygen från grovkalibriga kanoner monterade i vridbara kanontorn.

Ett slagskepp hade i regel fyra kanontorn, som vart och ett vägde omkring 750 ton.

Ett system av hissanordningar och hydrauliska system förde granater och drivladdningar från magasinen i fartygets inre genom fyra däck upp till de 100 ton tunga kanonerna på fartygets översta däck.

Den effektiva arbetsgången gjorde att den 20 man stora servisen kunde avfyra två skott i minuten från var och en av tornets båda kanoner.

Granaterna kunde tränga igenom pansar från ett avstånd av 17 kilometer.

Titta in i ett kanontorn

Den snabba vägen från magasin till kanon innebar emellertid en stor risk, så manskapet var ålagda stränga regler, till exempel fick endast tre granater åt gången finnas i tornet, som även var försett med automatiska dörrar, som skiljde de enskilda utrymmena åt.

Olyckor kunde emellertid inte förhindras. Under Skagerrakslaget 1916 sprängdes flera brittiska fartyg i luften.

Se ett brittiskt örlogsfartygs kanontorn ge eld

Katastroferna berodde dels på att korditen, det röksvaga krut som britterna använde i drivladdningar, var instabilt, dels den mänskliga faktorn. I stridens hetta lät männen granater hopas eller så lät de säkerhetsluckorna stå öppna.