Hawker Hurricane: Jaktplanet var krigets förbisedda grovjobbare

En grupp brittiska Haw­ker Hurricane-jaktplan sveper över Nordsjön på låg höjd, när de plötsligt möter nio tyska Heinkel He 115-torpedplan. Sekunden därpå hörs smattrandet från Hurricaneplanens kulsprutor och fyra tyska plan störtar i havet, de övriga flyr.

Andra världskriget har precis börjat, och drabbningen i oktober 1939 blir Hawker Hurricanes elddop. De brittiska jaktplanen visar sig vara ett förvånansvärt starkt vapen.

Flygaress flög Hurricane

Flera år tidigare hade det brit­tiska flygvapnet beställt ett plan, som kunde byggas kring den senaste Rolls Royce-motorn. Och år 1935 kom Hawker Hurricane till världen – med enkla vingar. Tidigare hade britterna använt sig av biplan, men den nya konstruktionen gav bättre styregenskaper.

När flyglarmet tjöt över Europas storstäder fick jaktplanet Spitfire all uppmärksamhet. Men faktum är att de allierade skulle ha förlorat, om inte Hawker Hurricane hade funnits.

Efter slaget om Storbritannien år 1940 utmärkte sig vinnaren tydligt: Hawker Hurricane deltog i större antal och förstörde fler tyska stridsflygplan än både Spitfire och lufvärnet – tillsammans. Det var ingen slump att det största flygaresset i slaget om Storbritannien – tjecken Josef František som sköt ned 17 fiendeplan – satt i en Hurricane.

Motorn var pålitlig

Planets största styrka var dess enkelhet. Mekanikerna behövde inte mycket mer än en hammare och en skruvmejsel för att få en skadad Hurricane på vingarna igen. Och den stabila 12-cylindersmotorn Rolls-Royce Merlin III strejkade sällan. Den enkla konstruktionen var också anledningen till att det byggdes mer än 14000 Hurricanes före och under kriget.

En annan orsak var att Hawker Hurricane kunde användas till nästan alla slags uppdrag. Planet klarade sig lysande i både flygdueller och mot luftvärnseld från marken – detta trots att Hawker Hurricane inte var krigets snabbaste eller mest avancerade flygplan.

Samtidigt var Hurricaneplanet så enkelt att styra att till och med en oerfaren pilot kunde jonglera med det, och det stora avståndet mellan däcken gjorde att planet landade lätt.

Hurricane slog Rommel

Hawker Hurricane deltog i kriget från början till slut. Flygplanen ingick bland annat i försvaret av den strategiskt viktiga ön Malta.

Dag efter dag sköts planen med katapult från de allierade fartygen, och piloterna flög med dödsförakt rakt mot de tyska och italienska planen, som var överlägsna både i ­antal och i eldkraft. Trots det lyckades Hawker Hurricane hålla stånd tills nya förstärkningar kom från England.

Efter Malta fick general Rommel känna av elden från Hawker Hurricane. Sex eskadrar Hurricanes försågs med 40-mm kanoner och 227 kilo tunga bomber och sändes direkt till El Alamein i Egypten. Där utplånade de 500 militära enheter, däribland många stridsvagnar, och tvingade fienden till reträtt.

Hurricaneplanen hann även sprida sig till Sovjet­unionen, som lånade cirka 3000 sådana plan i början av kriget. Planen bidrog till att göra den tyska arméns framryckningar till ett helvete. De sovjetiska piloterna blev emellertid aldrig lika förtjusta i Hurricane som de brittiska var.

De tvingades dock medge att planen klarade något som bara få andra stridsflygplan förmådde: att hålla sig kvar i luften trots talrika kulhål.

Planet gav aldrig upp

Den ende jaktpilot ur brittiska Royal Air Force som tilldelades Victoriakorset under kriget, flög – föga förvånande – i en Hurricane.

Den 16 augusti 1940 satt Eric Nicolson i sitt plan, när han attackerades av tyska Messerschmitt Bf 110-jaktplan. Nicolsons plan träffades, och bränsle­tanken började brinna.

Nicolson insåg att han var tvungen att hoppa ut i fallskärm, men i samma ögonblick fick han syn på ytterligare ett tyskt jaktplan. Han klättrade tillbaka till sitsen, och trots att hans Hurricane stod i lågor förföljde han det tyska jaktplanet och sköt ned det, innan han själv hoppade ut i fallskärm.

Hawker Hurricane var en överlevare på slagfältet, och precis som sina piloter gav flygplanet aldrig upp.