Richard J Gatling föddes 1818 i North Carolina, USA, och skulle bli en självlärd, framgångsrik uppfinnare och affärsman. Redan vid 21 års ålder utformade han en skruvpropeller (patenterad av John Ericsson några månader tidigare). Han blev också den förste som 1862 patenterade ett praktiskt användbart automatvapen med många roterande pipor som kunde skjuta långa serier utan manuell omladdning och utan att överhettas. Det kom till begränsad användning under det amerikanska inbördeskriget men slog inte igenom förrän på 1870-talet.
Gatlingkulsprutan var stor, tung och monteradesi regel på en hästdragen lavett med hjul som för en mindre artilleripjäs. Mekanismen drevs av en man som drog runt en vev som fick knippet med pipor att rotera, laddas och avfyras. Patronmatningen skedde med gravitationens hjälp från ovanpåliggande magasin av stav-, box- eller trummodell. Trots sina begränsningar infördes Gatlingkulsprutan i ett antal krigsmakter och kom till framgångsrik användning särskilt i koloniala krig.
Baseras på Gatling-principen
Dess största nackdel var att dess höjd ovanför marken och frontala gruppering exponerade både pjäsen och betjäningen för både fientliga prickskyttar och direktriktad kanoneld, vilket bara delvis avhjälptes av en frontplåt. När lättare, lägre och därmed taktiskt bättre anpassade kulsprutor med bandmatning kom fram under 1890-talet blev Gatlingkulsprutan efterhand omodern. Femtio år senare fick emellertid dess princip ny aktualitet när man eftersträvade mycket höga eldhastigheter för flygplansautomatkanoner som inte kunde uppnås med ett enda eldrör.
Idag finns en hel familj kulsprutor och automatkanoner som baseras på Gatling-principen. Bland annat finns en sexpipig, roterande kulspruta för flygplansbruk (»Minigun») med en eldhastighet på upp till 6 000 skott per minut. Ljud- och ljuseffekterna vid eldgivning, särskilt med spårljusammunition nattetid, är helt enkelt överväldigande.
Även svenskar var med i de tidiga automatvapnens historia. Uppfinnaren Helge Palmcrantz (1842–80) tillverkade från omkring 1870 en automatkanontyp i varierande kalibrar, främst avsedd för marint bruk mot anfallande ångdrivna torpedbåtar, som med framgång konkurrerade med bland annat Gatling på världsmarknaden.
Filmhjältar och Gatling
Senare i livet patenterade Richard Gatling förbättringar av vattenklosetter, cyklar, ångtvätt av råbomull, ångdrivna plogar och jordbrukstraktorer. Under sitt långa liv blev han stormrik och utfattig flera gånger. Aktiv in i det sista avled han i New York 1903 i samband med patentdiskussioner.
Gatling-principens spektakulära moderna gevärskalibriga avläggare har filmmakare senare tagit till sitt hjärta och utrustat sina hjältar med, som i Terminator 2: Judgment Day med Arnold Schwarzenegger. Även om själva vapnet är nätt och jämt hanterbart med sina 19 kilo (lättviktsversionen) ignorerar filmskaparna att ammunitionen för tio sekunders eldgivning väger 20 kilo och att elmotorn som driver vapnet kräver två bilbatterier i packningen – ungefär 60 kilo till. Mest fjärran från verkligheten är dock filmernas ignorerande av rekylkraften – den är hundrafalt större än ett gevärs och skulle omedelbart kasta den gode Arnold över ända!
Publicerad i Militär Historia 11/2020