På slagfältet överöser Preussens nya gevär fienden med tusentals kulor.
Ett snabbt drag i manöverhandtaget, in med patronen och geväret var skjutklart. År 1836 konstruerade vapentillverkaren Nikolaus Dreyse ett vapen, som på några sekunder kunde laddas bakifrån. Med det nya geväret kunde sedan den preussiske soldaten ligga skyddad och skicka iväg en svärm av kulor mot fienden, som stod upp för att fylla krut och kulor i loppet på sina gamla framladdare.
Generaler gömmer geväret
1836: Bakladdarna börjar massproduceras
– men de delas inte ut till de preussiska soldaterna. Generalerna vill hålla det nya supervapnet hemligt till nästa storkrig i Europa för att kunna överraska fienden. 60000 exemplar av Dreyses gevär förvaras bakom lås och bom i arméns vapenlager i Berlin.
Visste du att ...
Dreyses kula var gjord av bly. Han försökte utveckla en ny typ av järn som gav större slagkraft, men den rostade och fastnade i geväret. I stället kom schweizaren Eduard Rubin år 1882 på idén att klä blykulan med koppar.
Före bakladdaren behövde soldaterna ha minst två tänder i munnen. Papperspatronerna till framladdare öppnades nämligen med tänderna innan soldaten hällde krut och kula i loppet. Dreyses gevär kunde hanteras av tandlösa.
Många generaler var rädda att soldater med snabbskjutande bakladdare skulle slösa med patronerna. När vapnen kunde laddas på nolltid var det frestande att skjuta utan att sikta, trodde de, och då riskerade man att ammunitionen tog slut fort. Alla förnödenheter transporterades ju till fronten med häst och vagn.
