B-52 – bombflygets trotjänare
Bilderna på B-52 som släpper bomber i våg efter våg över ett skövlat land blev en symbol för Vietnamkriget. Det jättelika bombplanet har varit en trotjänare för USA i mer än fem decennier – och det är fortfarande i tjänst.

En B-52 fäller bomber över Nordvietnam.
B-52 Stratofortress började utvecklas för kalla krigets krav på kärnvapenbärare redan i slutet av 1940-talet. Det blev flygfärdigt i mitten på 1950-talet men har ännu aldrig använts för sin ursprungliga uppgift.
Istället har det efter hand anpassats för olika uppdrag med konventionella vapen och blivit synonymt med storskalig bombning, framför allt genom Vietnamkriget. Trots konstruktionens ålder är planet still going strong och det är svårt att se någon riktig ersättare än.
Det moderna långräckviddiga strategiska bombflyget i USA föddes vid mitten av 1930-talet. Den vinnande typen var Boeing B-17, som kom att bli känd som Flying Fortress eller Flygande fästning.
Boeing fortsatte på den inslagna vägen och började utveckla en större efterföljare som blev B-29 Superfortress. På grund av flera tekniska problem kom typen i tjänst mot japanerna först 1944 och användes inte alls i Europa. B-29 skrev dock in sig i historien på allvar genom att fälla de två atombomberna över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945.
B-36 Peacemaker
Strax innan USA kom med i kriget 1941 hade ett nytt, betydligt större strategiskt bomplan vuxit fram på ritbordet. Convairs XB-36 togs fram eftersom USA förväntade sig att Tyskland skulle invadera Brittiska öarna och att man då behövde kapacitet att kunna anfalla Europa från hemmaplan. Krigsutbrottet och den vidare utvecklingen satte dock hela projektet på sparlåga och prototypen flög först 1946.
Den var en verklig gigant; den färdiga B-36J Peacemaker vägde 119 ton, vingarna hade en spännvidd på 70 meter och framdrivningen utgjordes av sex propeller- och fyra jetmotorer. Den kom ut på förband först 1953 och var då det enda amerikanska bombplan som kunde nå Sovjet, men var redan föråldrad.
Kärnvapnens födelse förändrade nämligen helt bombflygets doktrin. 1946 bildade flygvapnet Strategic Air Command (SAC) för att hantera dessa vapen. Stommen var B-29 och senare den förbättrade versionen B-50, och Boeing satte genast igång arbetet med en efterföljare till Convairs B-36, trots att denna ännu inte kommit i produktion.