Det första riktiga skjutvapnet
För att kunna skjuta pilar med både kraft och precision utvecklades olika former av armborst från pilbågen. De tidigaste fynden är över 2500 år gamla.
Två armborstskyttar från 1200-talet i aktion.
Det stora problemet med pilbågen som vapen var att det krävde både armstyrka och mycket övning. Det kunde ta flera år att träna upp en skicklig bågskytt.
Redan på forntiden försökte människan komma på en mekanisk lösning för att göra bågen enklare att använda för en nybörjare.
Troligen uppstod armborstets tidiga föregångare i nomadkulturer på de centralasiatiska stäpperna, men de första arkeologiska bevisen är från kinesiska gravar från 500-talet f Kr.
Kinesiskt bronslås
De kinesiska armborsten var försedda med ett sofistikerat bronslås som var tillräckligt starkt för att hålla en hårt spänd sträng, men samtidigt känsligt nog för att kunna släppa den med en enkel avtryckare utan att någon större rekyl uppstod.
Efter bara några veckors träning kunde en person därför skjuta med både styrka och precision.
Nästa steg i utvecklingen var en anordning med vilken strängen kunde spännas. Här tycks grekerna ha varit först med sin så kallade gastraphetes, som sannolikt utvecklades före år 400 f Kr. För att dra tillbaka strängen på en gastraphetes pressade skytten vapnet mot marken med överkroppen.
Soldat med armborst avbildad under tidigt 1300-tal.
Romerska ballister
Romarna använde ballister, kastmaskiner som fungerade på samma sätt som ett armborst. De verkar ha funnits i många olika storlekar, kanske också som handhållna enmansvapen (arcuballistae och manuballistae).
Även i övriga Europa tycks armborstliknande vapen ha varit kända sedan folkvandringstiden. Ändå blev de inte några verkliga konkurrenter till pilbågen förrän efter år 1200.
Det gick inte att uppnå samma skottfrekvens med ett armborst som med en pilbåge, men anledningen till att vapnet inte användes i något större omfattning var nog ändå mer social än militär. I det feodala medeltidssamhället var ett vapen som gjorde det möjligt för en simpel bonde att döda en adlig riddare per definition suspekt.
Armborst mest sofistikerat
Efter år 1200 blev dock armborstet mycket populärt i Europa. Spännanordningar som hade försvunnit i och med romerska rikets fall togs då åter i bruk och vidareutvecklades. Armborstet blev sin tids mest sofistikerade och avancerade vapensystem, även om de flesta soldater använde enklare och billigare varianter.
De tidigaste krutvapnen kunde inte mäta sig med armborstets precision och skottfrekvens, men de var kraftfullare och fick därmed snart längre räckvidd. Omkring år 1500 hade armborstet på de allra flesta platser ersatts av musköten som krigsvapen. Som jaktvapen har det dock använts ända fram till idag.
Publicerad i Militär Historia 4/2014
Armborst.
Fakta: Armborst
Tillverkades av laminat. Till en början skilde sig bågen på ett armborst inte särskilt mycket från en vanlig pilbåge. Den kunde vara tillverkad av en enda trästav eller ett laminat av trä, horn och djursenor. Med tiden blev bågen kortare och kraftigare. Den tillverkades då ofta av stål. Det gjorde vapnet mer lätthanterligt, men innebar också att det inte längre kunde användas utan spännanordning.
Pilarna var korta. Armborstpilar var i allmänhet kortare och kraftigare än vanliga pilar. Ett bra armborst kunde avfyra en pil med uppemot tio gånger större kraft än en båge.
Den viktiga stocken. Det är stocken som gör armborstet. Den ersätter de starka armarna som håller pilbågen spänd. Den är också spännanordningens fästpunkt och fungerar som spår för pilen.
Flera typer av avtryckare. Under armborstets över tvåtusenåriga historia har det funnits många olika typer av avtryckarmekanismer. De utvecklades huvudsakligen av kineserna, grekerna och romarna – och efter 1200-talet av européerna. Enklare system användes dock hela tiden parallellt med de mer avancerade varianterna.
Publicerad i Militär Historia 4/2014