330 år gammal handgranat uppspolad på strand

En av de tidigaste handgranaterna i Europa har dykt upp på en engelsk strand, där den hittades av en skattletande lokalhistoriker. Sannolikt ligger många fler på havets botten.

Granaten bestod av ett ihåligt järnklot fyllt med krut. En långsamt brinnande lunta antände krutet.

© Robert Felce

En handgranat från 1600-talet har hittats på Cornwalls kust i sydväst England. Granaten härrör från fartyget HMS Schiedam, som transporterade vapen och hästar åt den brittiska armén, när det 1684 sjönk nära kusten.

Vraket av HMS Schiedam hittades av dykare för två år sedan, men några pengar för bärgning har inte anslagits. Sedan dess har stormar i området och kraftiga strömmar från Atlanten lösgjort många föremål ur sandet, däribland handgranaten.

Bombröjare tillkallades

Granaten hittades av lokalhistorikern Robert Felce, som ofta promenerar på stranden och letar efter föremål från de många fartygsvraken utanför kusten. Efter att granaten legat på havsbottnen i mer än 300 år var den omgiven av en tjock skorpa. Den såg därför ut som en sten, men när Felce tappade klumpen sprack den och avslöjade granaten, som fortfarande var fylld med krut. Bombröjare tillkallades och oskadliggjorde granaten.

De största soldaterna använde handgranater

Handgranaten gjorde sitt intåg i de europeiska arméerna i mitten av 1600-talet, och bestod då av ett järnklot fyllt med krut, som antändes med en lunta.

Handgranaterna användes av elitförband av så kallade grenadjärer, som rekryterades bland de längsta soldaterna, som även kunde kasta längst. De betraktades som orädda och även efter att användningen av handgranater med lunta i stort sett upphörde under 1700-talet fanns elitförbanden kvar i bland annat Stor­britannien.

Grenadjärerna hörde till 1600-talets fysiskt största och mest orädda soldater.