De flesta historiker anser att den första bidén utvecklades av franska möbelsnickare i slutet av 1600-talet.
Upphovsmannen kan ha varit Christophe Des Rosiers, som gjorde möbler åt Frankrikes kungafamilj.
Historiska dokument visar att han år 1710 installerade en bidé åt kung Ludvig XIV – Solkungen – och hans hustru, madame de Maintenon.
Tanken bakom uppfinningen var att göra en liten möbel, som män och kvinnor kunde använda för att tvätta stjärten.
”Bidet” betyder ”liten häst” på franska och syftar på sittställningen.
Jämfört med det klassiska badkaret var en bidé med inbyggd vattenskål mycket mer praktisk och den blev populär inom den franska överklassen, som lät bygga konstnärligt utsmyckade bidéer.
Efter den franska revolutionen 1789–99 gick bidén från att vara en dyrbar sovrumsmöbel till att bli ett fast inslag på franska bordeller.
Där var det ett praktiskt sätt för prostituerade att snabbt tvätta av sig mellan kunderna.
Associationen med prostitution gav bidén dåligt rykte och kan ha bidragit till att den hade svårt att få fäste i till exempel Nordeuropa.
I bland annat Sydeuropa och Mellanöstern etablerade sig bidén under 1800-talet och är sedan dess vanlig.
Senare bidéer fick en handpump, så att vattnet kunde sprutas upp mellan benen.