Det första exemplet på solglasögon uppfanns sannolikt av inuiterna i Nordamerika eller norra Asien för omkring 4 000 år sedan.
I det snötäckta landskapet var bländande reflektioner ofta ett problem för jägare. I värsta fall innebar snöblindheten nämligen att de inte var kapabla att skaffa föda.
Lösningen var ett ögonskydd av trä eller ben med en väldigt smal springa att se genom.
När inuiter jagar använder de solskydd som är i stort sett identiska med förfädernas.
På 1100-talet dolde kinesiska domare ögonen bakom mörka glasögon.
Vittnen skulle inte kunna läsa av domarnas känslor och anpassa sina vittnesmål efter dem. Glasögonglasen var gjorda av brun kvarts, som slipats tunn.
År 1913 uppfann fysikern William Crookes de första glasögonen som blockerade ultraviolett ljus, och i början av 1920-talet blev de mörka glasögonen moderna, när stumfilmsstjärnor bar dem för att skydda ögonen från filmstudions starka ljus.