Historiens första neonrör kunde beskådas på världsutställningen i Chicago i USA 1893. Den serbiske uppfinnaren Nikola Tesla visade upp sin nya ljuskälla med neongas upplyst av elektricitet.
Teslas rör slog inte igenom direkt, men 1912 konstruerade den franske ingenjören Georges Claude en neonskylt till en raksalong i Paris.
Pioneer Club i Las Vegas pryds av en av stadens mest berömda neonskyltar.
Människor älskade de lysande rören, som i folkmun kallades ”flytande eld”, och snart exploderade försäljningen av neonrör i Europa.
År 1923 sattes den första neonreklamen upp i USA, när en försäljare av Packardbilar i Los Angeles köpte två skyltar av Claude.
Geisslerrör fungerade på samma sätt som neonrör, men hade en begränsad livslängd.
Staden blev snabbt känd som världens ”neonhuvudstad”, och särskilt Hollywood var ett under av färger.
Teslas neonrör är en vidareutveckling av Geisslerröret, som uppfanns av den tyske fysikern och glasblåsaren Heinrich Geissler 1857.
Han fick, liksom Tesla, ädelgaser i glasrör att lysa genom att tillsätta elektricitet. Neonrör tillvarkas i dag i en lång rad färger, eftersom ädelgaser avger ljus i olika våglängder.
Det är alltså inte nödvändigtvis neon i rören, utan även exempelvis helium eller xenon.