Dåtidens kirurgiska ingrepp behövde utföras på kort tid för att den obedövade patienten inte skulle förblöda. Därför hade läkarna behov av ett redskap med vilket de snabbt kunde skära genom kött och ben.
Enligt läkarna lämnade deras handdrivna kedjesåg efter sig ett mindre sår och skyddade nerverna bättre än en traditionell bensåg.
Kedjesågen hjälpte barn till världen
Kedjesågen kom dock riktigt till sin rätt först vid födslar. I en tid då kejsarsnitt ännu inte var vanligt kunde en svår födsel förvandlas till en tragedi om barnet var felvänt eller fastnade.
Lösningen var en så kallad symfyseotomi, då läkaren skar igenom brosket som håller ihop blygdbenet för att kunna vidga kvinnans bäcken.
En kniv var inte tillräckligt effektiv, ansåg läkarna, som använde sig av kedjesågen, som de ansåg vara ett effektivare och mer humant redskap.
Den kirurgiska kedjesågen slutade användas i slutet av 1800-talet, då nya medicinska framsteg ökade sannolikheten för att kvinnor skulle överleva ett kejsarsnitt.
Idén om en kedjesåg plockades då upp av driftiga skogshuggare, som gav sågen en stark motor, så att den kunde fräsa sig genom tjocka trädstammar i stället för det kvinnliga underlivet.