År 1902 lanserade den amerikanske uppfinnaren Hiram Maxim den första massproducerade ljuddämparen. Sju år senare fick han patent på sin idé.
Hiram Maxims anordning dämpar den knall som uppstår när en exploderande krutladdning bildar gaser som expanderar blixtsnabbt.
Maxim delade in en burkliknande cylinder i små kamrar och skruvade fast den på vapnets mynning.
När vapnet avfyrades fångade kamrarna för ett kort ögonblick gaserna från krutet, som kyldes av i cylindern.
När de lämnade dämparens mynning väsnades de därför väsentligt mindre.
Maxims uppfinning blev snabbt mycket populär och marknadsfördes framför allt till jägare, som med ljuddämparen inte skrämde bort djuren efter ett enda skott.
Det var inte den enda fördelen.
I en reklam underströks det till exempel hur det nu var möjligt att ha skyttetävlingar inomhus medan barnen låg och sov.
Under andra världskriget började ljuddämpare bli populära bland en del länders underrättelsetjänster.
De användes av bland annat amerikanska Office of Strategic Services, föregångaren till CIA, samt den brittiska specialenheten SOE.
