Eldkastaren var ett av de vapen som den tyska armén satte in under första världskriget för att bryta dödläget på västfronten.
Uppfinnaren Richard Fiedler från Berlin fick redan 1901 idén till en apparat som kunde spruta ut brinnande vätska.
Han fick pengar av den tyska arméledningen, och 1905 inleddes de praktiska experimenten.
Vid krigets utbrott 1914 förfogade tyska pionjärförband över ett litet antal eldkastare, men först den 28 februari 1915 användes de med ett imponerade resultat.
Då angrep den första specialiserade eldkastarenheten franska skyttegravar.