Den första personen som gjorde ett dokumenterat fallskärmshopp var fransmannen Louis-Sébastien Lenormand.
Han drömde om att konstruera ett hjälpmedel som kunde användas för att rädda människor från brinnande byggnader, och experimenterade bland annat med att hoppa från träd med ett slags förstärkt paraply.
Den 26 december 1783 gick Lenormand ett steg längre och hoppade från ett torn.
Han kastade sig ut med en över fyra meter bred anordning, som lät honom sväva ner inför en stor folksamling.
Några år senare utvecklade Lenormands landsman André-Jacques Garnerin fallskärmen ytterligare.
Han lät sig den 22 oktober 1797 falla mot marken från en varmluftsballong som svävade över Paris.
André-Jacques Garnerin svävade 1797 ner från tusen meters höjd.
Under ballongen hade Garnerin fäst en korg med en sju meter bred fallskärm, och cirka tusen meter över marken skar han av repen till ballongen, så fallskärmen tog över.
På väg ner gungade korgen kraftigt och landade med ett brak, men Garnerin överlevde.
Bedriften gjorde Garnerin till en folkhjälte, men när han ville ta med en kvinna vållade det protester.
Polisen förbjöd det, eftersom kvinnokroppen ansågs vara för svag för en färd i en fallskärm.
Garnerin fick inrikesministeriet att upphäva förbudet, och 1799 svävade den första kvinnan mot marken – helt utan problem.