Det första ljuset som alstrades med elektricitet tändes år 1802.
Då kopplade den brittiske kemisten Humphry Davy ett elektriskt batteri till en bit platina, som började lysa.
Glöden var svag och slocknade med det samma och hade därför ingen praktisk funktion.
Händelsen väckte emellertid Davys nyfikenhet, så han inledde en lång rad experiment med det nya, outforskade fenomenet.
Resultatet blev att han några år senare kunde presentera den första elektriska lampan.
Humphrey Davy konstruerade även den så kallade Davy Lamp, en säkerhetslampa för gruvor. Den visade bland annat om det fanns farlig gas i gruvan.
Principen bakom uppfinningen, en så kallad båglampa, var att sända elektricitet genom två elektroder av grafit som placerats mittemot varandra.
Ljuset kom från den elektriska ljusbåge som uppstod när elektroderna vidrörde varandra.
Davys lampa lyste för starkt för privat bruk, men den blev populär som gatubelysning i flera storstäder, framför allt i takt med utvecklingen av generatorer, som gav stabil strömförsörjning.
Elektricitet blev emellertid populär som ljuskälla på allvar först när Thomas Edison tog patent på en glödlampa år 1879.
Under de föregående årtiondena hade flera andra uppfinnare utvecklat olika typer av glödlampor, men de flesta fungerade bara i laboratoriet.
Edison köpte upp några av de tidigare patenten och konstruerade en praktisk och billig glödlampa, som lanserades år 1880.