Tandläkare har borrat i 9 000 år
De äldsta spåren efter tandläkare finns i Indien och är 9 000 år gamla. Fynden består av handdrivna borrar, som fungerade ganska bra. Inte förrän på 1800-talet kom de stora genombrotten: bedövning, ett mekaniskt borr och plomber av amalgam.
Ofta kunde tandläkaren inte göra annat än att dra ut den dåliga tanden – utan bedövning.
Det första borret kunde orsaka brand
Arkeologiska fynd har visat att tandläkare vid floden Indus i Pakistan redan för 9 000 år sedan använde sig av handdrivna borr.
På 1870-talet började den amerikanske tandläkaren och uppfinnaren George F Green experimentera med mekaniska borrmaskiner.
Först drevs de med tryckluft, men år 1875 fick han patent på det första eldrivna borret.
Lösgarnityr av djurtänder
Etruskerna satte fast tänder på en bygel. Löständer av porslin kom 2 500 år senare.
Porslinständer 1771:
De forntida egyptierna kom på idén att göra en brygga av människotänder, som hölls fast med guldtråd.
Etruskerna, som levde i norra Italien under århundradena före romarriket, var först i historien med att tillverka löständer.
Omkring år 700 f Kr började de göra lösgarnityr av djurtänder, och under årtusendena som följde blev det allt vanligare med löständer.
I 1500-talets Japan tillverkade man löständer av trä. Materialet ruttnade lätt men var å andra sidan enkelt att byta ut.
Det första lösgarnityret av porslin sattes in år 1771.
Tandborsten uppfanns i ett fängelse
Addis företag finns än i dag och heter "Wisdom Toothbrushes".
Tandborsten 1780:
År 1770 dömdes William Addis till fängelse för upplopp. I sin cell höll han tänderna rena genom att gnida dem med salt och sot.
Men han visste att det måste finnas ett bättre sätt. Från kvällsmaten sparade han ett djurben som han borrade hål i och satte strån i.
Addis hade uppfunnit tandborsten.
När han frigavs startade han ett företag och började producera historiens första masstillverkade tandborste.
Tänder fylldes med tungmetall
Guld visade sig vara ett utmärkt material i plomber.
Fyllning 1820-talet:
Ända sedan stenåldern har människan experimenterat med att laga hål i tänderna.
De vanligaste materialen var bivax, asbest, tenn och bly som var så mjuka att de kunde tryckas på plats.
Guld visade sig vara perfekt som tandfyllning – men dyrt.
En betydligt billigare lösning var amalgamfyllningen, som uppfanns i Frankrike på 1830-talet och bestod av 50 procent kvicksilver samt silver, tenn och koppar.
Plastfyllningen kom först på 1960-talet och har blivit mycket vanlig sedan dess.
Patienten skulle sitta bekvämt
Från 1830-talet blev tandläkarbesöket en mer tillbakalutad upplevelse.
Tandläkarstol 1831:
När rika britter gick till tandläkaren i London fick de ofta sitta i en vackert utsirad länstol med mjuka dynor; tandläkarna använde sig av vanliga möbler i sin mottagning.
Men år 1831 uppfann britten James Snell den första riktiga tandläkarstolen. Den var utformad så att patienten satt bakåtlutad.
År 1958 uppfann John Naughton Dental-Ez-stolen, vars utformning delvis lever kvar än i dag.
Stolen hade en hydraulisk pump som tandläkaren använde för att reglera lutningen.
Gas dämpade smärtan
Före lustgasen använde tandläkarna eter, men den var brandfarlig.
Lustgas 1844:
I alla tider har de flesta tandläkarbesök varit smärtsamma. Inte förrän på 1800-talet kom lindringen; då började tandläkarna experimentera med bedövningsmedel.
Tandläkaren Horace Wells upptäckte att gasen dikväveoxid (även kallad lustgas) kunde användas som bedövningsmedel, sedan han sett en man i en clownföreställning bli hög på gasen.
Mannen råkade skada sitt ena ben men upplevde ändå ingen smärta.
Grekerna tillverkade tandkräm av krossat ben
Förr kunde tvål, krossat porslin eller krossat ben blandas i tandkrämen.
Fluortandkräm 1895:
Före vår tideräkning uppfann grekerna tandkrämen, och romarna lade till krossat ben för att slipa tänderna vita.
På den tiden gned man tandkrämen på tänderna med en tygbit eller ett finger.
Inte förrän tandborsten kom på 1800-talet började vanligt folk att använda tandkräm – som de själva tillverkade.
År 1950 började man använda fluor i tandvården.