Spegelns historia – från lyxföremål till var mans egendom

Idag har alla möjlighet att inreda med speglar, men länge var spegeln en lyxartikel för kungar och herremän.

4 juli 2019

Vissa uppfinningar är numera så självklara att vi inte längre tänker på dem. En sådan är spegeln. Visst, människor har speglat sig i badbaljors och sjöars blanka vatten. Använt noggrant putsade metallspeglar, fått en glimt av sig själva när man besökt ett herremanshus eller kanske en prästgård men att äga en egen stor spegel av glas kunde de flesta bara drömma om en bra bit inpå 1800-talet.

Karl XI älskade speglar

För spegeln var länge en statussymbol, en lyxartikel i nivå med dagens Teslabilar. På 1600-talet kostade en större spegel här i Sverige lika mycket som 500 kor. Och då kan man ju tänka sig vad Karl XI:s berömda spegelgalleri på Kungliga slottet i Stockholm måste ha gått på. Sveriges mest praktfulla rum, som det brukar kallas, började byggas 1690 och är en 47 meter lång barock spegelsal klädd i guld och speglar. Ett rum som än idag får varje besökare att häpna och som då, när det begav sig, nog var så nära himmelriket man kunde komma.

Genom att låta stora speglar som Plati från Furniturebox.se reflektera dagsljuset får rummet en helt annan rymd.

Genom att låta stora speglar som Plati från Furniturebox.se reflektera dagsljuset får rummet en helt annan rymd.

Gör rummet större och ljusare

Syftet med speglarna i Karl XI:s galleri var inte att ge folk en chans att stå och beundra sig själva. Nej, väggspeglarna var en inredningsdetalj som skulle göra rummet större och ljusare. Varje fönster motsvaras av en spegel på innerväggen som reflekterar och sprider dagsljuset i rummet och skapar lite extra rymd. En inredningsstil som snart snappades upp av den svenska överklassen för att ljusa upp sina murriga och mörka bostäder.

Ibland är ramen lika viktig som spegeln. På bilden spegeln Svinninge från Furniturebox.se

Ibland är ramen lika viktig som spegeln. På bilden spegeln Svinninge från Furniturebox.se.

Ramarna följer modet

Visst, speglarna är vackra och fantastiska i sig, men det är ramen som gör det lilla extra. Rent praktiskt är den ju till för att skydda spegelglaset från att bli naggat i kanten men handlar lika mycket om stil. Den har sin egen modehistoria. Från äldre tiders ståtliga förgyllda guldramar över funktionalismens tunna eller obefintliga ramar till 1970-talets tjocka fururamar - var tid har sitt spegelmode.

Skumma metallspeglar

Länge var det välputsade metallspeglar som gällde om man ville få en skymt av sitt eget utseende. De äldsta kända är över 8000 år gamla. Fast det var lite lustiga huset över speglarna som kunde bukta lite åt alla håll och gav en ganska så suddig bild. Eller som det står i Bibeln: ”Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel”.

En pigtittare för 2000-talet med inbyggd LED-belysning.

En pigtittare för 2000-talet med inbyggd LED-belysning.

Pigtittare

De första plana glasspeglarna började dyka upp under medeltiden i Italien. Svårigheten var att få till tunna, klara och plana glas och hitta en metod att foliera dem med metall för att få en reflekterande yta. Det var faktiskt så sent som i början av 1800-talet man kom på ett sätt att massproducera spegelglas så att spegeln kunde bli var mans egendom

Snart fick alla svenskar chansen att spegla sig och se hur de verkligen såg ut. Och hemmen fylldes med speglar i alla dess former, från stora hallspeglar till lådspeglar, pigtittare och roliga skvallerspeglar, där man kunde spana in gatulivet utan att själv bli sedd.

Kanske är du intresserad av...