Snickare på konkursens rand uppfinner LEGO

På konkursens rand går snickaren Ole Kirk Christiansen under 1930-talet över från möbler till leksaker av trä. Men framgången kommer först när han får idén till en kloss av plast.

På konkursens rand går snickaren Ole Kirk Christiansen under 1930-talet över från möbler till leksaker av trä. Men framgången kommer först när han får idén till en kloss av plast.

LEGO

Inget verkar gå vägen för snickarmästaren Ole Kirk Christiansen. Kalendern säger 1932, och Christiansen har just blivit änkeman. Samtidigt lider världsekonomin fortfarande av sviterna av börskraschen 1929, och Christiansens lilla snickeri i samhället Billund i Danmark hotas av ruin.

De flesta av snickarens anställda får sparken, och kvar i verkstaden sitter den nästan ruinerade Ole Kirk Christiansen. Men några små modellmöbler avsedda för försäljningsmöten med kunder ger honom en idé.

”Endast det bästa är gott nog.” Ole Kirk Christiansens motto.

Ole Kirk Christiansen har alltid älskat leksaker, och inspirerad av de små modellerna börjar snickaren tillverka billiga träleksaker. Försäljningen går emellertid trögt, och verksamheten balanserar fortfarande på konkursens rand.

Vägrade ta emot hjälp

Familjen erbjuder sig att hjälpa till ekonomiskt, men bara om Ole Kirk Christiansen ger upp sin galna leksaksdröm och börjar tillverka möbler igen. Snickarmästaren vägrar, men 1934 byter han till en ny affärsmodell. Billiga produkter ersätts av omsorgsfullt formgivna träleksaker – uttänkta av Christiansen själv.

”Endast det bästa är gott nog”, lyder snickarmästarens nya motto.

Trots många bakslag var Ole Birk Christiansen en okuvlig optimist.

© Michael Kwan

För att understryka sin vision döper Christiansen sitt företag till LEGO, en förkortning av ”leg godt”, eller ”lek bra” på svenska. Christiansen är inte medveten om det, men på latin betyder ”lego” att foga samman – och namnet kommer snart att bli betydelsefullt för det spirande företaget.

Leksaksbolaget går bra, och framför allt en liten träanka i ett snöre blir populär bland barn i Danmark och Tyskland. När barnet drar i snöret öppnas och stängs ankans näbb.

Få saker inbjuder mer till kreativitet och lek än legobitar, men när det kommer till framställningen av de välkända bitarna finns det inte plats för variation eller kreativitet.

© puxiang.com

1. Silor fylls med tonvis av granulat

Plast anländer till LEGO:s fabriker som granulat. I genomsnitt har fabrikerna 14 silor med plats för 33 ton i vardera. Granulatet sugs upp genom rör och skickas till gjutmaskiner, där plasten hettas upp och sprayas ut genom munstycken.

puxiang.com

© Arne Hückelheim

2. Gjutformarna spottar ur sig bitar

Plasten sprutas ner i en gjutform. Beroende på bitens form och storlek utsätts den i gjutformen för ett tryck på upp till 150 ton. Efter cirka sju sekunder har biten svalnat och faller ner från formen på ett löpande band.

Arne Hückelheim

© puxiang.com

3. Robotar hämtar fyllda lådor

De färdiga bitarna åker vidare på ett band, och vid dess slut faller de ner i lådor. Efter en viss mängd klossar ger gjutningsmaskinen signal till en av fabrikens åtta robotar om att hämta den fulla lådan.

puxiang.com

© R. Gansweith

4. Packningen övervakas på grammet

I monteringshallen får bitarna sin LEGO-stämpel av maskiner. Delar till byggsatser packas automatiskt i påsar och vägs på elektroniska vågar med en noggrannhet mätt i mikrogram. Påsar med för hög eller för låg vikt är felpackade och sorteras bort.

R. Gansweith

Träbrist gav plast chansen

Ole Kirk Christiansen drabbas av ännu en motgång, när fabriken 1942 brinner ner till grunden. Lyckligtvis har han vid det laget skaffat sig massor av trofasta kunder – och en förmögenhet stor nog för att bygga upp LEGO-verksamheten igen.

När andra världskriget är slut är tillgången på råvaror i Danmark begränsad, och det gäller bland annat trä. Den visionäre Ole Kirk Christiansen letar efter nya möjligheter, och när han presenteras för en maskin som kan gjuta plastdelar inser han dess potential.

Med utgångspunkt i det brittiska byggsystemet Kiddicraft designar Christiansen ett system för plastklossar. De smala fyrkanterna är ihåliga och kan klickas ihop. Sonen Godtfred Kirk Christiansen är inte lika övertygad.

År 1958 ansökte familjen Christiansen om patent på den LEGO-bit som vi känner i dag.

© patentimages.storage.com

”Var är din tro? Kan du inte se att om vi gör det här på rätt sätt kan vi sälja de här klossarna i hela världen”, säger pappan.

Som alltid får Ole Kirk Christiansen som han vill, och 1949 lämnar de första LEGO-byggsatserna fabriken i Billund. De följande åren försvagas snickarmästaren dock av sjukdom, och sonen Godtfred Kirk Christiansen tar över allt mer av driften av bolaget.

Godtfred förbättra bland annat kontinuerligt formgivningen. År 1958, samma år som Ole Kirk Christiansen dör av en hjärtinfarkt, får de knoppiga plastklossarna de små rören inuti. Förändringen gör det enklare att klicka ihop bitarna, så barn och vuxna runt om i världen kan använda sin fantasi till att bygga stort. Den klassiska legobiten är född.