Rudolf Diesel gick i döden för sin dieselmotor

De tre männen är otåliga. Framför dem står en imponerande motor som är nästan tre meter hög.

Enligt beräkningar ska maskinen kunna prestera fem hästkrafter och både chefsingenjören Rudolf Diesel och hans assistenter är nu redo att starta motorn efter flera dagars finjusteringar.

På Maschinenfabrik Augsburg i Tyskland visar almanackan på den 10 augusti 1893.

Rudolf Diesel går fram och vrider på bränslekranen som låter den lätta lampoljan rinna ned i motorn. Men i samma stund som den antänds flyger motorn i bitar.

Diesel och hans kolleger kastas omkull medan vasst metallsplitter viner kring huvudet på dem.

Turligt nog klarar sig de tre männen från den våldsamma explosionen med livet i behåll. Och trots olyckan är uppfinnaren Diesel full av tillförsikt.

Nu vet han att hans teorier om att antända bränsle utan någon gnista faktiskt fungerar. Han är övertygad om att han med hjälp av tryck kan ta fram en motor med en aldrig tidigare skådad effekt.

Under de följande veckorna experimenterar Diesel dag och natt och när han är färdig skriver han i sina anteckningar:

”Det har nu bevisats, även med denna ofullständiga motor, att processen kan genomföras.”

Rudolf Diesel var ett tekniskt underbarn

Rudolf Christian Karl Diesel föddes den 18 mars 1858 i Paris av tyska föräldrar. Redan som liten var han teknikintresserad och roade sig bl.a. med att plocka isär familjens gökur för att studera alla fjädrar och kugghjul.

Ibland kunde det ha gått riktigt illa, till exempel när lille Rudolf experimenterade med husets gasledningar och var nära att spränga hela byggnaden i luften.

I skolan upptäckte lärarna tidigt att Rudolf hade talang. Han låg före sina kamrater i de naturvetenskapliga ämnena. Utanför skoltid ägnade han sig åt att besöka alla de ingenjörsmässiga innovationer som fanns i Paris vid den här tiden.

Rudolf Diesel var särskilt intresserad av motorer och när hans föräldrar tog med honom till världsutställningen i Paris 1867 var den begåvade skolgossen i sjunde himlen.

Här kunde han bland annat häpna över Nicolaus August Ottos bensinmotor som ansågs vara det första alternativet till ångmaskinen.

Rudolf började också besöka de tekniska museerna i Paris. Där kunde han stå i timmar och granska ång- och gasmotorer.

Den vetgirige pojken fascinerades allra mest av ett speciellt föremål: världens äldsta självgående fordon, en trehjulig ångdriven traktor från 1769. Den 12-årige Rudolf tecknade en mycket detaljerad skiss av traktorn i sitt block.

Tanken på att revolutionera transportväsendet hade redan börjat spira.

Diesel inspirerades av kolv

Men Diesel fick aldrig möjlighet att fortsätta sina studier i Paris. År 1870 bröt det fransk-preussiska kriget ut och som tyska invandrare i Frankrike hamnade familjen Diesel plötsligt i kläm mellan de båda krigförande länderna.

I september 1870 tog familjen ett av de många tågen för flyktingar till staden Rouen och gick ombord på en överfull båt mot England.

Men vistelsen i London blev inte långvarig för Rudolf Diesel. Efter bara två månader bestämde sig föräldrarna för att sonen skulle resa till Augsburg i Tyskland, där han skulle bo hos sin fars kusin och lära sig tyska.

Snart blev Rudolf Diesel bäst i klassen även i sin nya skola. Han var helt säker på vad han ville: Han tänkte bli ingenjör och konstruera den perfekta motorn.

I oktober 1873 började han därför på Augsburgs industriskola för att studera mekanik och bli ingenjör.

Under studietiden blev Diesel djupt fascinerad av en modern version av ett slags ”eldpump” eller ”eldkolv”.

Instrumentet påminner om en cykelpump av glas och när kolven pressas ned hårt i cylindern börjar en svamp i botten att glöda. Processen visar att luftens temperatur stiger våldsamt när den komprimeras.

Den unge ingenjörstuderanden var entusiastisk och grubblade länge på hur upptäckten skulle kunna användas i praktiken.

Tjugoett år gammal avslutade Rudolf Diesel sina studier med de bästa betygen någonsin i skolans historia.

Huvudvärk plågade Diesel

Strax efter sin examen fick Diesel jobb i Winterthur i Schweiz där han skulle forska kring kylteknik vid en fabrik.

Den unge ingenjören kastade sig med liv och lust över arbetet med kylmaskiner, pumpar och pannor och började arbeta med en motor som drevs med ammoniak.

I september 1881 fick den begåvade ingenjören sitt första patent på en maskin som kunde göra kristallklar is.

Men det fanns sprickor i idyllen. Diesel hade börjat lida av svår huvudvärk men också växande ekonomiska problem – bådadera skulle komma att plåga honom under resten av livet.

Trots bekymren experimenterade Diesel intensivt med sin ammoniakmotor. Tanken var att överhettad ammoniak en dag skulle kunna ersätta ångan i en ångmotor.

I teorin skulle det medföra att trycket i motorn kunde bli högre och värmeenergin utnyttjas bättre. Men ammoniaken är svår att kontrollera och Diesel prövade sig hela tiden fram i obanad terräng.

Ett av Diesels nya projekt var en förbränningsmotor som gick på flytande bränsle.

År 1893 publicerade Diesel en text om sina nya idéer och i februari 1893 fick han patent på en ”ny, rationell värmekraftsmaskin”. Dieselmotorn fanns inom räckhåll.

Diesel gör upp med föråldrade teorier

Rudolf Diesel ville designa en kompakt motor som utnyttjade bränslet maximalt. Men uppfinnaren fick inte teori och praktik att gå ihop.

Efter försök kring några av de grundläggande teorier som han lärt sig under sin utbildning blev han övertygad om att teorierna var förlegade. Här behövdes nytänkande.

”Både teori och praktik har redan fått mig att överväga överhettning av ånga och den lilla motor jag byggde gav ett överraskande bevis på de fördelar som kan erhållas genom överhettning”, antecknade Diesel om utvecklingen av sina experiment.

”Det blev uppenbart att allt det vetenskapliga material vi har tillgång till kring hur ånga uppför sig, är otillräckligt för att behandla problemet vidare.”

Diesel försökte därför tänka i nya banor. Han strävade ihärdigt efter att förverkliga sina idéer och formulerade en banbrytande teori som gick ut på att höja temperaturen i en motor extremt snabbt med hjälp av mycket högt tryck.

Men när Diesel ville föra ut sina idéer i verkliga livet gick det inte så lätt. Inte många var beredda att satsa pengar på att en motor skulle kunna tåla ett så högt tryck som Diesel kalkylerade med.

De som hade pengar vågade inte lita på Diesels projekt.

Gång på gång fick han avslag eller möttes med tystnad. Till sist kom han emellertid i kontakt med maskinfabriken Augsburg och i februari 1893 undertecknade de båda parterna ett kontrakt.

Nu kunde man börja bygga världens första dieselmotor.

Professor imponerades av Diesel

Det första försöket slutade i en explosion i augusti 1893 men efter en del mindre justeringar var Rudolf Diesel övertygad om att han äntligen var på rätt väg.

Knappt fem månader efter det första testet gick motorn för första gången i en hel minut.

Men segern var inte i hamn än: motorn gick fortfarande inte riktigt jämnt och regelbundet och Diesel blev alltmer deprimerad över att arbetet drog ut på tiden och att hans privatekonomi försämrades.

Trots alla problem kämpade uppfinnaren vidare och i maj 1895 fungerade motorn äntligen pålitligt. Den presterade hela 23 hästkrafter. De sista försöken avslutades år 1897.

Rudolf Diesel hade utvecklat en motor som var dubbelt så effektiv som alla andra förbränningsmotorer och hela fyra gånger starkare än de samtida ångmotorerna.

För att få sin motor kvalitetsstämplad lät Diesel en professor vid universitetet i München genomföra de avslutande försöken.

Professorn blev imponerad och kallade Diesels uppfinning för världens mest ekonomiska motor – och framtidens motor.

Diesel anklagad för plagiat

Rudolf Diesel och hans uppfinning blev världsberömda över en natt. Äntligen började pengarna strömma in och Diesel och hans familj kunde flytta in i en lyxvåning i München. Men bakom den idylliska fasaden var Rudolf Diesel en skör person.

Ingenjören plågades fortfarande av svåra migränanfall och depressioner. Trots stora intäkter var hans privatekonomi en enda röra.

Han fick stort erkännande för sin uppfinning men det fanns också konkurrenter som anklagade honom för att ha stulit idén till motorn. Detta ledde till otaliga åtal som Diesel tvingades brottas med under resten av sitt liv.

Dieselmotorn var dock redan en enorm succé och efterfrågan var stor. Försäljningen av tillverkningslicenser för produktion av motorn gick strålande och snart användes den första dieselmotorn inom industrin – i en tysk fabrik där man tillverkade tändstickor.

I oktober 1898 bestämde sig Rudolf Diesel för att tillbringa en tid på en kurort för att försöka komma ur sin depression.

Den friska luften fick honom genast på bättre humör men strax efter hemkomsten till München gjorde Diesel flera dåliga fastighetsaffärer som kostade honom en stor del av hans förmögenhet.

En del av de pengar han hade kvar slösade han bort på bl.a. en stor villa fylld med överflödig lyx, bland annat en cykelkorridor åt barnen – inomhus.

Tio miljoner slösades bort

Inte ens de enorma framgångarna kunde hjälpa upp Rudolf Diesels psykiska ohälsa. Han såg sig själv som en man som hade förlorat kampen mot depressionen.

Ingenjörer över hela världen anklagade honom fortfarande för att ha plagierat dieselmotorn och hans finansiella spekulationer var så misslyckade att hela hans förmögenhet nu var nära att försvinna.

År 1913 var Rudolf Diesel en bruten man. Han hade förlorat mer än 10 miljoner riksmark på misslyckade investeringar under de senaste 20 åren.

Depression, sömnsvårigheter och den ständiga huvudvärken plus en nytillkommen svår ledvärk gjorde alla hans vakna timmar till en ren mardröm.

Ett världsomfattande krig var hotande nära och även detta bekymrade pacifisten Diesel.

Uppfinnaren hade drömt om att hans motor skulle bli en gåva till mänskligheten men nu fruktade han att den skulle användas för att sprida död och förödelse i det annalkande kriget.

I augusti 1913 tackade Diesel ja till att resa till England där en ny dieselmotorfabrik skulle byggas. Han hoppades att resan skulle ge honom en paus från alla bekymmer.

Familjen: Diesel begick självmord

Innan han reste köpte Diesel en elegant väska till sin fru Martha och insisterade på att hon inte fick öppna den förrän en vecka senare.

Han träffade även flera avtal med sina affärskontakter i England. Den 29 september 1913 gick han ombord på passagerarfartyget Dresden i den belgiska hamnstaden Antwerpen.

Efter middagen gick Rudolf Diesel till kojs. Klockan 22 sade han till besättningen att han ville bli väckt klockan 6.15 nästa morgon.

Men när stewarden knackade på dörren nästa morgon var Diesels hytt tom och sängen orörd. Besättningen hittade Diesels hatt och hans prydligt hopvikta rock på akterdäck. Trots omfattande efterforskningar kunde man inte hitta Rudolf Diesel någonstans.

Tio dagar senare gick en lotsbåt längs den holländska kusten. Plötsligt upptäckte lotsen ett människolik i vattnet.

Sjömännen tog hand om identitetshandlingarna innan de kastade tillbaka den döde i havet. Dokumenten visade sig tillhöra Rudolf Christian Karl Diesel.

En vecka efter makens avresa öppnade Martha Diesel den väska han gett henne.

I den fann hon 20.000 mark i kontanter samt en översikt över Rudolf Diesels finanser – som visade att alla konton var tomma och att skulderna var överväldigande.

Familjen var säkra på sin sak: dieselmotorns fader hade tagit sitt liv.