Den första dokumenterade användningen av obemannade flygfarkoster i krig inträffade 1849, då österrikiska styrkor belägrade Venedig. För att tvinga venetianerna att ge upp skickade österrikarna omkring 200 stora ballonger med bomber mot staden.
Planen var att bomberna skulle lossna och falla över Venedig, men till österrikarnas förtret vände vinden riktning, och endast en av ballongerna nådde målet.
Utvecklingen av drönare tog fart på allvar efter andra världskriget.
Drönarna intog luften efter första världskriget
Under 1900-talets första hälft var drönare stora, bullrande flygmaskiner, men sedan dess har de förarlösa farkosterna utvecklats till ljudlösa, smygande vapen, som kan vara avgörande på slagfältet.
1917: Aerial Target
De första förarlösa flygplanen utvecklades av brittiska arméns flygvapen under första världskriget. En av de första drönarna var Aerial Target, som testades i mars 1917. Det radiostyrda flygplanet hade lovande egenskaper, men hann inte tas i bruk, innan kriget tog slut.
1939: Radioplane OQ-2
OQ-2 blev den första massproducerade drönaren, när amerikanska försvaret beställde 15 000 exemplar under andra världskriget. Bakom drönaren stod Radioplane Company, som ursprungligen var specialiserat på att konstruera fjärrstyrda modellflygplan.
1962: Ryan Model 147
Under 1960-användes drönare i stor utsträckning för rekognoscering i krig. USA utvecklade i hemlighet Ryan Model 147, som utrustades med sensorer och kameror och användes för att övervaka fientliga aktiviteter under bland annat Vietnamkriget.
1982: IAI Scout
År 1982 använde Israel med stor framgång IAI Scout-drönare i samband med landets invasion av Libanon. Vid den tiden betraktades drönare som otillförlitliga och dyra, men Israels framgångar fick bland andra USA att inleda flera nya drönarprojekt.
De första stapplande stegen mot drönare i nutida mening – förarlösa flygplan – togs under första världskriget. Britterna utvecklade flera radiostyrda flygplan utan piloter. En del av dessa skulle användas för att utbilda stridspiloter, medan andra var avsedda som flygande torpeder, som skulle fjärrstyras mot fienden.
USA omfamnade drönaren
Inga av britternas drönare togs emellertid i bruk, innan första världskriget tog slut. Egentliga drönare tillverkades inte i stor omfattning förrän under andra världskriget, då U.S. Army beställde 15 000. Dessa drönare användes bland annat för att angripa fiendens örlogsfartyg.
Premiärminister Winston Churchill följde noga britternas utveckling av drönare under andra världskriget.
Drönare visade sitt värde som vapen på allvar under Vietnamkriget (1955–1975), då USA flitigt använde drönare med kameror för att rekognoscera okända områden. Farkosterna användes även för att vilseleda fienden, avfyra robotar mot utvalda mål och sprida flygblad.
I dag används drönare fortfarande i krig – inte minst i Mellanöstern.