Världens äldsta bevarade pappersark är kinesiskt. Det hittades i en av Handynastins kejsargravar och är från cirka år 100 före Kristus.
Papperet består av pressade hampafibrer, men är för tjockt och mjukt för att skriva på.
Det användes för att packa in saker i. Papper användes även för att tillverka filtar och kläder.
Världens äldsta bok av papper är från cirka 256 efter Kristus och är kinesisk.
Uppfinningen av skrivpapper tillskrivs ämbetsmannen Cai Lun. Han hävdade år 105 efter Kristus att han uppfunnit en ny typ av papper.
Det blev snabbt enormt populärt och ersatte tunga bamburullar och dyrt sidentyg, som kineserna tidigare skrivit på.
Arkeologiska fynd tyder på att det fanns primitiva former av skrivpapper i Kina minst trettio år innan Cai Lun tog äran för uppfinningen, men historikerna tror att han standardiserade tillverkningsmetoden.
Så gjorde man papper i Kina
1) De bästa växtfibrerna från till exempel hampa väljs ut, läggs i blöt och kokas. Därefter stampas massan samman.
2) Pappersmassan kokas i ett kar med vatten, varpå en ram används för att samla de små pappersfibrerna.
3) Efter att alla pappersfibrer samlats in tas ramen upp och ställs att torka i solen. När den är helt torr, kan papperet försiktigt skrapas av.