Wilhelm Schickard från Tyskland började år 1624 att bygga ett mekaniskt ”räkneur”, som kunde addera och subtrahera, men apparaten förstördes i en brand innan den var färdig, och Schickard gjorde aldrig någon ny.
Den som uppfann den första fungerande räknemaskinen blev därför den 22-årige franske vetenskapsmannen Blaise Pascal år 1645. Hans far var skatteindrivare, och ”pascalinen” skulle hjälpa honom och andra ämbetsmän med deras uträkningar.
Armen, som kallades ”sautoir”, fortplantade rörelser från ett kugghjul till nästa. Foto: Conservatoire National des Arts et Métiers
Räknemaskin hälsades med entusiasm
Räknemaskinen togs emot med entusiasm i Europas vetenskapliga kretsar. Den fanns i flera versioner och kunde addera antingen decimaltal eller den tidens oregelbundna enheter för mått och valuta.
Trots det stora intresset för pascalinen var efterfrågan begränsad. Varje exemplar tillverkades för hand, och därför blev maskinen dyr. Samtidigt var det praktiska värdet begränsat, eftersom räknemaskinen varken kunde multiplicera eller dividera, och det krävdes att man räknade om i huvudet vid subtraktion.
Pascalinen blev därför mest en avancerad leksak för de välbeställda och tillverkades bara i 50 exemplar. Räknemaskinerna slog igenom först i slutet av 1800-talet, då komponenterna till dem kunde börja massproduceras.