Att dejta var precis lika svårt på 1920-talet som i dag. Många drog sig för att söka efter en potentiell partner i nattlivet.
Två av Berlins nattklubbar, Resi och Femina, utvecklade därför en tidig form av Tinder. Resi hade plats för tusen gäster vid borden och på dansgolvet. Varje bord hade ett nummer, en telefon samt ett avancerat rörpostsystem.
På håll tittade gäster ut en möjlig partner och skrev en lapp till vederbörande. Lappen lades i en liten cylinder, och med hjälp av vakuum och ett sinnrikt rörsystem nådde luftposten den utvalda.
För att inga oanständiga meddelanden skulle skickas skulle rörposten först passera och godkännas av en grupp kvinnliga censorer, innan den for vidare.
Via rörposten kunde gäster även skicka små gåvor till varandra – och gick de initiala kontakterna bra, kunde de lyfta luren och ringa.