Den 23 februari 1306 stod prästen Giordano da Rivalto i predikstolen i kyrkan Santa Maria Novella i Florens. Han höll en predikan som skulle få en liten, men väldigt speciell plats i historieböckerna. Hans predikan innehöll nämligen den äldsta bevarade hänvisningen till ordet ”glasögon”.
”Det har inte gått ens tjugo år sedan konsten att tillverka glasögon upptäcktes – en av de viktigaste färdigheter som världen känner till.” Prästen Giordano da Rivalto, 1306
Giordano da Rivalto förkunnade att ”det inte gått ens tjugo år sedan konsten att tillverka glasögon upptäcktes – en av de viktigaste färdigheter som världen känner till”.
Giordano da Rivalto sa även: ”Jag har träffat den man som först upptäckte denna konst, och som skapade den, och jag har talat med honom.”
Dessvärre nämnde da Rivalto inte namnet på denne förste glasögontillverkare.
Några år senare, år 1313, avled en munk vid namn Alessandro della Spina i Pisa. I ett minnesord stod det att denne munk var en så skicklig hantverkare att han med sina händer kunde återskapa vilket föremål som helst – efter att endast ha sett det en enda gång.
Vidare står det ”... och eftersom det var någon annan som uppfann glasögonen och inte ville dela sin uppfinning med andra, var det han som på egen hand lärde sig att tillverka dem, och som godhjärtat delade ut dem”.
En av skatteindrivarna på målningen av Marinus van Reymerswaele från 1500-talet har klämt fast ett par glasögon på näsan.
Användandet spred sig
Inte heller i den texten nämns namnet på den ursprunglige uppfinnaren. Men tack vare Alessandro della Spinas insats blev det snart vanligt för de förmögna i Florens att bära glasögon. Snart dök glasögon även upp inom konsten som symbol för visdom och förfining.
De första glasögonen var konvexa linser – som är tjockast på mitten – tillverkade av ett genomskinligt mineral som kvarts eller beryll, som slipades till lämplig brytning. Dessa glasögon rådde bot på två av de vanligaste synproblemen – översynthet och ålderssynthet. Linserna fästes i bågar av ben, metall eller läder.
Användandet av glasögon spred sig långsamt från Italien till Nederländerna, Tyskland, Spanien och Frankrike. I England grundades 1629 bolaget Spectacle Makers Company. Dess logotyp föreställde tre par glasögon och ett motto: ”A Blessing to the Aged” – en välsignelse för de äldre.
Vid det laget var glasögon redan etablerade i Västeuropa, men det var väldigt dyra och tillgängliga endast för ett fåtal.
Läsesten på 800-talet
Att glasögonen skulle ha varit en helt och hållet europeisk uppfinning är emellertid inte helt sant. Så kallade läsestenar, ett slags förstoringsglas som lades direkt på texten, skapades redan på 800-talet av Abbas Ibn Firnas i Córdoba i Spanien och användes därefter i den arabiska världen.
Matematikern och filosofen Alhazen i Kairo var också en av optikens pionjärer. I en banbrytande bok från 1021 beskrev han hur en konvex lins ger en förstorad bild.
Arabiska handelsmän förde senare denna kunskap med sig österut, till Asien. I slutet av 1200-talet berättar Marco Polo i sina reseskildringar från Kina att äldre personer vid kejsarens hov bar bågar med förstoringsglas på näsan, när de läste.
Om användandet redan då var etablerat är det sannolikt att själva uppfinningen gjordes betydligt tidigare. Det är dock osäkert om dessa stenar verkligen slipades för att korrigera synfel, och i vilken omfattning dessa glasögon användes.
Skådespelaren Barry Humphries satte med Dame Edna helt nya standarder för glasögon.
Oavsett vem som var först med de praktiskt användbara glasögonen, var de en stor hjälp för många människor i deras vardag. Konsten att slipa glas låg dessutom till grund för två andra uppfinningar, som fick avgörande betydelse för den vetenskapliga revolutionen: mikroskopet och teleskopet.
Tack vare dessa nya instrument, som utvecklades under 1500- och 1600-talet, blev det möjligt för människor att utforska kroppens allra minsta beståndsdelar och universums allra största hemligheter.
