Kvinnors blodröda läppar går att spåra upp till femtusen år bakåt i historien. I det forna Sumer – ett område i dagens Irak – malde man rödaktiga ädelstenar och dekorerade ansikte och läppar med det röda dammet.
Sumerer med mer blygsamma resurser använde bland annat röd lera och saft från frukter och grönsaker för att ge läpparna mer glöd.
Även egyptierna betraktade färgade läppar som attraktiva och experimenterade med mängder av ämnen för att åstadkomma röda, lila och svarta läppstift.
En del av ämnena – till exempel brom – var farliga och förgiftade långsamt användarna.
Bland egyptierna färgade både män och kvinnor läpparna, vilket var ett tecken på hög social status.
Andra civilisationer betraktade dock läppstift med misstro och ogillande – till exempel var färgade läppar förbehållna prostituerade och andra marginaliserade grupper i bland annat antikens Grekland, delar av medeltidens Europa och det viktorianska England.
Det moderna läppstiftet lanserades på 1880-talet, då franska parfymerier började sälja läppfärg som hårda stift i silkespapper.
Stiften var gjorda av bland annat talg, ricinolja och bivax och var så lätta att applicera att läppstiftet under 1900-talets första decennier blev allt vanligare bland kvinnor – med god hjälp av dåtidens modeikoner: stumfilmstjärnorna, som använde läppstift för att framhäva sin mimik på vita duken.