Instruktioner för muskötladdning anno 1607: 1) Lite krut hälls i fänghålet. 2) Krut och kula pressas ned med laddstaken. 3) Den tända luntan görs fast på hanen. 4) Vapnet sätts i muskötgaffeln och avfyras.
Musköten började användas av spanska soldater cirka år 1520. Vapnet skilde sig från den tidigare arkebusen. Det var kraftigare och så tungt att det måste stöttas av en muskötgaffel, när man sköt.
I likhet med arkebusen fyrades musköten från början av med en glödande lunta som satt fast på en hane. När skytten tryckte på avtryckaren slog hanen ned glöden i tändkrutet, som var upphällt i ett litet hål intill loppet. Krutladdningen inne i loppet antändes och sköt iväg kulan mot målet.
Jämfört med 1400-talets handkanoner var tekniken avsevärt förbättrad. Tidigare måste skytten hålla vapnet med ena handen, medan han stack ned luntan mot tändkrutet med den andra och samtidigt försökte sikta. Resultatet blev ett vapen med oerhört dålig precision.
Musköten var både längre än och hade också större kaliber än sin föregångare arkebusen.
I slutet av 1600-talet fick musköten ett så kallat flintlås. I stället för en lunta satt en bit flinta vid hanen. När vapnet avfyrades slog det gnistor som antände tändkrutet.
I mitten av 1800-talet ersattes flintan med en knallhatt. Några decennier senare slutade man att använda musköten helt, till fördel för det bakladdade geväret. Där skedde hela avfyrningsprocessen inne i vapnet.
Ja tack, jag vill gärna ha Världens Historias nyhetsbrev fyllt med spännande artiklar och marknadsföring från Världens Historia via e-post. Jag kan när som helst avregistrera mig igen.Läs mer
