Geniala gentlemän revolutionerade världen

Läkare sökte livets uppkomst

Lunar Society var ett nätverk av män vars främsta gemensamma nämnare var kunskapstörst. Från 1750-talet och flera decennier framåt träffades de regelbundet för att utbyta tankar, diskutera vetenskapliga upptäckter och utföra experiment.

Klubbens centralgestalt var läkaren Erasmus Darwin. Han tillhörde den engelska lantadeln och hade studerat i den skotska staden Edinburgh, som ansågs vara full av genier.

År 1757 bosatte sig Darwin i Lichfield i Midlands, där han tjänade bra på att behandla överklassens inbilla­de åkommor. Som läkare var han inget ljus, men han hade gott om fritid som han ägnade åt poesi och vetenskap – främst biologi. På hans tid var det högsta mode att ägna fritiden åt forskning.

Darwin har gått till historien som en gigant i mer än ett avseende. Han älskade mat och blev med tiden så rund att han tvingades såga ut ett hål för magen i sitt middagsbord. Men först och främst var han en fritänkare som ifrågasatte allting och sökte nya förklaringar.

Teorier om evolution var på frammarsch inom biologin, och för Darwin blev de ett helt nytt sätt att betrakta världen. Han var en av de första som grubblade över om alla världens däggdjur kunde ha en gemensam anfader, och att de kanske inte var skapade i sin nuvarande form av Gud som det påstås i Bibeln. Den idén utvecklades senare av hans barnbarn Charles Darwin, vars bok Om arternas ursprung trängde ut den kristna skapelseberättelsen.

All kunskap delades

Erasmus Darwin gifte sig år 1757, och via sin hustrus släkt fick han en livslång vänskap med en själsfrände. Matthew Boulton från Birmingham saknade universitetsutbildning, och till vardags skötte han sin fars verkstad där man tillverkade bältesspännen.

Men precis som Darwin hade den unge metallarbetaren fångats av tidsandan. Han utförde experiment och sög i sig kunskap, trots att han sällan läste någonting.

”Mr. B. är ett levande bevis på hur mycket kunskap man kan uppnå utan regelrätta studier, men med massor av praktiska försök, snabb uppfattningsförmåga och en känsla för mekanik”, skrev en vän.

”Han fick mycket av sin kunskap från den största läromästaren av alla: samtal med lärda män”, mindes en annan. Boulton och Darwin mötte andra hobbyforskare och de blev en del av ”The Republic of Letters” (Brevens republik) – det informella forskningsnätverket i Europa och Amerika.

Bildade personer skrev till varandra under 1700-talet, och genom brevväxlingen kunde de sprida kunskap, utbyta idéer och få goda råd.

Darwin och Boulton brevväxlade med ett växande antal kloka personer, och dessutom började de träffa andra ivriga hobbyforskare i Midlands.

Fullmånen visade vägen

När Lunar Society tog form bestod Månklubben av åtta vetenskapsintresserade män som träffades för att ha trevligt, diskutera, utföra experiment och uppfinna allt ifrån mät-instrument till smarta vardagsredskap. Under en period lade de t.ex. ned särskilt mycket arbete på att tänka ut förbättringar som skulle göra hästdroskor bekvämare att åka i.

Vännerna hade för vana att träffas på söndagen närmast fullmåne. Senare, när det kom in präster i sällskapet, flyttades sammankomsterna till måndagar. De kom till värdens hem kl. 14 och åt en storslagen middag, innan hustrur och barn skickades ut. Därefter tog männen fram sina mätglas, instrument och ritningar, och vetenskapen stod i centrum.

Vinet flödade medan de entusiastiska männen utförde experiment och diskuterade all världens mysterier. Klockan åtta på kvällen, eller ofta senare än så, var det dags att skiljas åt. Vännerna sade adjö och raglade ut till sina hästar eller vagnar för att bege sig hem i månskenet.

I början var det hela mycket informellt men i takt med att framgångarna blev fler, blev de alltmer upptagna och träffarna fick fastare former. Från 1765 kallade de sig ”Månkretsen” och tio år senare gick de ett steg längre och bildade ”Månklubben” med regler för möten och medlemskap.

Vännerna använde sina möten till att tänka tillsammans, och det blev av­görande för de framgångar som flera av dem uppnådde.

Nätverk korsade alla gränser

I Lunar Society fanns genier inom alla områden av vetenskap och teknologi. På 1700-talet var en gentleman intresserad av allt.

Matthew Boulton. Metallvarufabrikant. Uppfann fabriken med serietillverkning av varor enligt löpande band-metoden.

James Watt. Ingenjör. Utvecklade den första effektiva ångdrivna maskinen.

Joseph Priestley. Präst. Upptäckare av syre och kom på sodavattnet då han kombinerade vatten med koldioxid.

Josiah Wedgwood. Porslinstillverkare. Skapade moderna försäljningsmetoder med varumärken, reklam och bytesgaranti.

Erasmus Darwin. Läkare. Föreslog att människan inte är skapad av Gud utan ett resultat av evolution. Tanken utvecklades till en hel teori av hans barnbarn Charles Darwin.

Fabrikerna sattes i gång

Matthew Boulton tog första steget in i historieböckerna då han bytte sin fars metallverkstad i Birmingham mot fabriken Soho Manufactory. I samma veva utökade han sitt sortiment från bältesspännen till lyxartiklar av silver och guld. I byggnaden fanns plats för 400 smeder och lärlingar, och genom serietillverkning kunde de producera varor snabbare och billigare än alla konkurrenter.

Boulton införde en arbetsfördelning som innebar att varje arbetare tillverkade sin del av varan, i stället för att göra hela produkten. Han köpte även in sinnrika maskiner som kunde överta de enklaste arbetsuppgifterna.

Månklubben hade ofta sina möten hemma hos Boulton, och hans fabrik inspirerade krukmakaren Josiah Wedg­wood att börja producera enligt samma principer. År 1769 öppnade han en fab­rik i Stoke, 7 mil norr om Birmingham.

Wedgwood kombinerade nytta med nöje genom att experimentera med nya material och glaseringar på sina keramikprodukter. Och han tillverkade allting i rasande tempo – tack vare Boultons idé. Det var dock tack vare sin nydanande marknadsföring som Wedg­wood hamnade i historieböckerna.

Keramik- och porslinsfabriken gjorde stora ansträngningar för att skaffa sig beställningar från brittiska kungahuset. När det till slut lyckades, utnyttjade Wedg­wood detta för att locka vanligt folk att köpa; nu kunde de få likadana saker som hovet, till ett rimligt pris. Snart stod hans produkter i varje brittiskt hem, alla märkta med initialerna ”JW”.

Genom försäljningsmetoderna blev Wedgwood världens första varumärke. Hans tallrikar, vaser och krukor blev eftertraktade, både för att de var vackra och tåliga, och för att de hade hans logotyp i botten. Wedgwood erövrade den brittiska marknaden, men ville ha mer.

”Iväg, min herre, för att triumfera över fransmännen i smak”, sade han högtidligt till sin agent. Såväl franska som nederländska och tyska keramik­verkstäder tvingades på knä.

England fick blöta motorvägar

Med Boultons och Wedgwoods fabriker i spetsen strömmade varor ut från Midlands. Framgången var så stor att transporterna blev ett växande problem.

1700-talets vägar var inte lämpade för tung trafik, och särskilt inte för ömtåliga varor som keramik. Det enda alternativet var båt­transporter på floden Trent men under en lång sträcka var den inte tillräckligt djup för pråmar, och varor kunde bara fraktas österut till Nordsjön.

År 1765 var Erasmus Darwin en av de första som föreslog en ambitiös lösning i form av en grävd kanal. Den skulle bli 150 km lång och förbinda den farbara delen av Trent med hamnstaden Liverpool på den engelska västkusten.

Hittills hade ingen i Storbritannien vågat sig på ett så gigantiskt ingenjörsprojekt. Dessutom mötte det hårt motstånd från traktens köpmän som kunde räkna med oönskad konkurrens om det plötsligt gick att skeppa varor tvärs genom landet från kust till kust.

Men Josiah Wedgwood satsade helhjärtat på kanalen, som skulle förenkla exporten från hans fabrik.

”Jag behöver tänka efter ordentligt för att minnas om jag är godsägare, ingenjör eller krukmakare”, skrev han under en utmattande period då kanalen och affärerna konkurrerade om hans tid. Till sist tog grävarbetet fart år 1766, och elva år senare var Trent and Mersey Canal klar för genomfart – med hela 70 slussar.

Snart genomkorsades hela landet av kanaler där mängder av industrivaror kunde fraktas långt innan järnvägarna bredde ut sig.

Ångan skapade en ny tid

Trent och Mersey-kanalen var ett stort steg framåt, precis som en ny produkt som Boulton presenterade på marknaden år 1775. Han hade blivit kompanjon med en skotte som hade stora idéer men inga pengar.

James Watts ambition var att konstruera en ångmaskin som fungerade. Enstaka maskiner drev redan pumpar i brittiska gruvor, men de var ineffektiva på gränsen till oanvändbara.

Med Boultons pengar och Soho-fabrikens skickliga smeder i ryggen lyckades Watt ta fram en kraftigt förbättrad version som kunde omsätta kol och vatten till fyra gånger så mycket kraft. Watts ångmaskin blev uppfinningen som gjorde Storbritannien till världens första industrination.

Ännu en gång gick Boultons Soho Manufactory i täten. År 1788 fick han statligt kontrakt på myntprägling, och hans ångdrivna maskiner spottade ur sig 70–85 helt identiska mynt per minut.

Klubben dog med medlemmarna

Flera av Lunar Societys medlemmar antogs i den förnäma vetenskapsakademin Royal Society – även Boulton, trots sin avsaknad av utbildning. De framgångs­rika männen hade mycket att stå i och några flyttade iväg, men de försökte finna tid för regelbundna möten.

Erasmus Darwin dog 1802, 70 år gammal. Hans vän Matthew Boulton levde fram till 1809, som även är året för det sista dokumenterade mötet i Lunar Society.

År 1813 drog medlemmarna lott om böckerna i det gemensamma biblioteket, och därefter försvann klubben ur historien. En liten grupp vetenskapsintresserade vänner hade förändrat Storbritannien, Europa och världen.