1. Plastmaskin gav idén
De första versionerna av legobitar från 1949 var ihåliga och satt inte ihop särskilt bra.
Ole Kirk Christiansen ser nöjt på när maskinen spottar ut ett plastföremål. Året är 1946, och säljaren från den brittiska maskintillverkaren Windsor har precis demonstrerat vad en toppmodern plaststprutmaskin kan.
Den danske leksakstillverkaren inser maskinens potential för familjen Christiansens firma, Lego. När representanten visar upp medhavda plastklossar från det engelska leksaksföretaget känner Christiansen på sig att han har något stort på gång.
För 30 000 danska kronor, motsvarande cirka 860 000 svenska kronor i dagens penningvärde, köper Christiansen en gjutmaskin. Tre år efter demonstrationen säljer Lego sin första plastbyggsats för barn, Automatic Binding Brick.
2. Rördesign lade grunden
Dokumentet med den ursprungliga patentansökan från Godtfred Kirk Christiansen, grundaren Ole Kirk Christiansens son. Patentet gäller ett så kallat ”leksaksbyggelement".
De första versionerna av legobitar var inte särskilt stabila. Om ett barn vill flytta ett legobygge, till exempel ett hus, faller bitarna ofta isär.
Precis som sina förebilder, klossarna från engelska Kiddicraft, är de första legobitarna ihåliga och har 2x4 knoppar ovanpå. När en annan legobit pressas ner över de åtta knopparna hänger de båda bitarna samman – men de faller väldigt lätt isär.
Ole Kirk Christiansens son Gotfred kommer på en annan formgivning. Legobitarna får små, invändiga rör för att bättre kunna klickas fast i varandra och enkelt plockas isär igen.
På eftermiddagen den 28 januari 1958 skickar Lego en ansökan till Danmarks Direktoratet for Patent- og Varemærkevæsenet. Kostnaden för att få ansökan behandlad är 24 danska kronor.
Utformningen är så genomtänkt att Lego inte har ändrat den sedan dess.
3. Manualer gjorde byggandet till en lek
Lego var först med att skicka med manualer till sina byggsatser. En av de första manualerna var för ett flygplan.
Dåtidens leksaker saknar manualer, och Legos byggsatser har endast teckningar på lådan, till exempel av ett flygplan eller ett hus.
Från 1955 börjar Lego producera specifika modeller, till exempel en Esso-mack. På en del byggsatser trycks enkla bygganvisningar i fyra steg på locket.
År 1965 blir Lego först med att skicka med en fyrasidig instruktion till byggsats nummer 320-2: ett tvåmotorigt flygplan av röda och vita bitar. Två av sidorna visar alternativa byggen, till exempel en väderkvarn.
4. Bitarna blev universella
Årligen producerar Lego cirka 75 miljarder bitar. Alla legobitar kan idag användas med varandra, även om de är avsedda för olika byggsatser.
Gotfred Kirk Christiansen kommer på System i Leg. Idén får han efter ett möte med en inköpare av leksaker till varuhuset Magasin Du Nord i Köpenhamn.
”En sådan industri, det finns inget system över huvud taget”, hade inköparen, Troels Petersen, beklagat sig för Gotfred.
Orden får Gotfred att samordna utformning och produktion, så att legobitar från alla byggsatser kan kombineras med varandra.
Legobitar från 1958 och framåt kan användas till alla moderna byggsatser.
5. Människor i plast föddes
Med minifigurer blev leken med legobitar mer personlig. Figurerna har gjort temabyggsatser, till exempel Lego Rymdfart från 1978, populära.
Under 1960-talet blir Legos byggsatser mer komplicerade och detaljerade, och det blir möjligt att bygga hela städer med hus, gator och små träd. Det saknas emellertid en detalj: människor.
När Lego 1978 introducerar minifigurer, har de små plastmänniskorna inget ansikte eller kön och inga rörliga ben. Med minifigurer blir temabyggsatser populära, till exempel byggsatser med rymdraketer och astronauter i serien Lego Rymdfart från samma år.
Legos minifigurer har i dag utbytbara ansikten och delar, men storleken har förblivit densamma: Varje figur är precis fyra bitar hög.