Armbandsuret uppfanns under första världskriget
Under första världskriget var det besvärligt och direkt livsfarligt att titta på sitt fickur. Alla planer byggde dock på klockslag, och det ledde till en livskraftig uppfinning.
Tid och precision var avgörande i skyttegravarna under första världskriget, då armbandsuret spelade en viktig roll.
Armbandsuret var en gammal uppfinning som inte fick sitt genombrott förrän under första världskriget.
När kanonaderna inleddes år 1914 bar många herrar fickur, men det krävdes gott om tid och minst en ledig hand för att titta på klockan. Den manövern var för krånglig i strid. Officerarna var dock tvungna ha klockor – under första världskriget baserades nämligen alla angreppsplaner på klockslag.
Radioapparater var för klumpiga att ha med sig under ett angrepp och framryckande trupper kunde inte skicka snabba meddelanden tillbaka till generalerna bakom fronten. Därför måste alla följa de hålltider som noterats i angreppsplanen.
Under första världskriget bars fickur i läderhölster på handleden.
För att kunna avläsa tiden lätt och behändigt bar några officerare sina fickur i läderhölster på armen. Snart började klockor för handleden att massproduceras och efter kriget blev armbandsuret en del av varje välklädd herres garderob.