Terrorraketer tvingade Danmark på knä
När Storbritannien anföll Danmark år 1807 skedde det med superraketten Congreve – utvecklad av William Congreve. Raketen hade ett enda taktiskt mål: Terrorisera civilbefolkningen, tills den kräver fred.
Granater och raketer regnade över Köpenhamn i tre dagar och nätter.
De första av Congreves raketer föll över Köpenhamn på kvällen den 16 augusti 1807. Vissa källor hävdar att åtskilliga tusen raketer avfyrades mot Köpenhamn, men enligt Congreve själv rörde det sig om 300.
Raketernas stridsspetsar var fyllda med en brännbar blandning, som sprutade ut gnistor. Enligt Congreve var raketerna det huvudsakliga skälet till att omkring en fjärdedel av staden brann ned.
Han noterade att när britterna dagen därpå, då inga raketer användes, avfyrade cirka tusen granater och brandprojektiler bröt inga större bränder ut:
”Men de båda andra nätterna, då raketer användes, brann staden okontrollerat”.
Angreppet gjorde danskarna rasande: ”Oh, England, drottning av nationer! Moder för så hedervärda söner! Är detta verkligen ditt verk?” löd ett flygblad.
Den brittiske kaptenen Thomas Browne bevittnade bombardemanget och beskrev raketernas effekt: ”Väsandet av Congreves raketer i luften var ett ljud man aldrig hört tidigare, och den fasa de utlöste i Köpenhamn förstärktes av det stora besvär man hade med att släcka det brännbara material som de bestod av”.
Materialet var möjligen en fosforblandning, som inte kan släckas med vatten. Det har dock aldrig bevisats.
Inom några timmar brann det på otaliga platser i den tättbefolkade staden.
En brittisk officer vid namn Chambers kallade scenariot ”den mest fantastiska, storartade och vackra syn jag någonsin har sett. Färgerna och farten, när raketerna susar genom luften är betydligt vansinnigare än jag kunde föreställa mig”.
För stadens skräckslagna invånare var raketernas färd över himlen emellertid inte något vackert, utan rena terrorn.
Raketernas eld gick knappt att släcka
William Congreve experimenterade med flera typer av brinnande material, som skulle spridas av raketen:
● De första brandraketerna var fyllda med en blandning av harts, svavel, salpeter och antimon, som antändes och sprutade ut genom hål i stridsspetsen.
● Congreve experimenterade även med att fylla stridsspetsen med små, urgröpta träbitar, som innehöll en krutblandning och som spreds, medan raketen flög genom luften.
● Under bombardemanget av Köpenhamn kan stridsspetsen ha varit fylld med en fosforblandning, som inte gick att släcka med vatten.