Ubåt: introduktion till ubåtens historia

När den första primitiva ubåten dök upp genom havsytan för nästan 400 år sedan kunde ingen förutspå att ubåten skulle bli ett av historiens mest fruktade vapen.

11 februari 2016 av Niels-Peter Granzow Busch

Ubåt föddes i Themsen

Historiens första ubåt var en jättesuccé – och ett dundrande fiasko. Undervattensbåten, som i princip var en sluten roddbåt täckt med skinn som impregnerats med olja, sjösattes i Themsen år 1620 och väckte genast stor uppmärksamhet av bland andra den engelske kungen.  

Världens första ubåt byggdes av den holländske uppfinnaren Cornelius Drebbel och kunde dyka fem meter ned under vattenytan. Långa snorklar anslutna till en trätunna som flöt i vattnet såg till att besättningen kunde stanna under vatten i upp till tre timmar.

Efter framgången byggde Drebbel ytterligare två ubåtar. Den sista ubåten hade plats för tolv roddare och fyra passagerare. När den skulle dyka fyllde besättningen grisblåsor med havsvatten via slangar ut genom skrovet för att tynga fartyget.

När ubåten skulle upp till ytan pressade Drebbels män ut vattnet igen och åstadkom därmed den nödvändiga uppstigningen. Enligt samtidiga källor samlades tusentals Londonbor längs Themsen, när Drebbel testade sin ubåt.

Oturligt nog för Cornelius Drebbel var hans arbetsgivare, den brittiska flottan högsta ledning, föga imponerad av hans ubåtar. De trodde inte att undervattensfarkosten skulle kunna klara sig i sjökrig och att en kanon som avfyrades från farkosten snarare skulle sänka ubåten än skada fienden.

Drebbels ubåtsprojekt gick om intet och uppfinnaren sparkades. Det skulle komma att ta mer än 150 år, innan ubåten blev en fruktad krigsmaskin.         

Ubåt seglar in i krigshistorien

Det var under den amerikanska revolutionen som en ubåt för första gången sattes in i krig. En tidig morgon den 7 september 1776 dök en liten äggformad ubåt in under den brittiska flottans flaggskepp i New Yorks hamn.

Ubåten, som var byggd i trä av uppfinnaren David Bushnell och kallades sköldpaddan, hade bara plats för en enda man och drevs framåt med en handvev och en propeller.

När den seglat in under det brittiska krigsfartyget försökte operatören inifrån ubåten fästa en mina på skeppsskrovet. Men bomben fastnade aldrig och exploderade utan att göra skada.

Det första framgångsrika angreppet med en ubåt utfördes år 1864, men blev ödesdiger för besättningen. Under amerikanska inbördeskriget byggde sydstaterna den 13 meter långa ubåten Hunley med plats för åtta man.

Hunley var en farkost av järn och hade en ballasttank, som kunde fyllas och tömmas på vatten under dykning och uppstigning. Ubåten drevs framåt av en handvevsdriven propeller.

Under två tidigare provseglatser hade Hunley gått till botten varpå 13 man drunknat. Det avskräckte dock inte de åtta man som den 17 februari 1864 seglade in i Charlestons hamn för att sänka nordstatsfregatten USS Housatonic.

Sydstatsubåtens stäv hade utrustats med en sex meter lång stångtorped med 60 kilo krut. När Hunley kom fram till Housatonic sänkte besättningen den långa stången under fartygets köl och detonerade bomben.  

Explosionen sänkte Housatonic, men dödade även hela besättningen på ubåten som befann sig alltför nära bomben. Hunley-angreppet bevisade att en liten ubåt med en minimal besättning dold under havsytan kunde utplåna ett stort krigsfartyg. Ubåtens era hade inletts.  

Tysklands ubåtar härskade under havet

När första världskriget bröt ut år 1914 hade britterna världens starkaste flotta. Tysklands mest skräckinjagande vapen var deras ubåtsflotta som var långt mer avancerad än några andra länders ubåtar.

Den typiska ubåten var omkring 65 meter lång, hade plats för 35 man och tolv självgående torpeder. Under krigets fyra första månader lyckades de tyska ubåtarna sänka nio brittiska krigsfartyg men förlorade bara fem ubåtar.

I februari 1915 förklarade Tyskland oinskränkt ubåtskrig mot varje fartyg som förmodades segla med förnödenheter till England. Under 1915 sänkte tyska ubåtar runt två fartyg per dag.

Den 7 maj 1915 torpederade en tysk ubåt det brittiska passagerarfartyget Lusitania, som sjönk på bara 18 minuter och tog 1 198 passagerare med sig i djupet, däribland 128 amerikaner. Händelsen bidrog till att USA år 1917 förklarade Tyskland krig.

När första världskriget slutade i november 1918 hade de tyska ubåtarna sänkt nästan 5 000 allierade skepp men ”bara” förlorat 178 ubåtar. När Adolf Hitler kom till makten i Tyskland under mellankrigsåren beslutade naziregimen att ännu en gång satsa på ubåtar. När andra världskriget bröt ut i september 1939 hade Nazityskland bara 56 ubåtar, men antalet steg snabbt.

De tyska ubåtarna, vars besättningar blev kända under namnet ”de grå vargarna”, angrep med stor framgång alla fartyg som fraktade förnödenheter till de brittiska öarna.

Ubåtarnas angrepp på de allierades fraktfartyg var så massiva att britterna befarade att de skulle förlora kriget på grund av ubåtsblockaden. Krigslyckan vände dock efter hand som de allierade blev bättre på att lokalisera ubåtar med sonar och sänka dem med sjunkbomber.

Vid krigets slut hade Tyskland förlorat 793 ubåtar och omkring 28 000 besättningsmedlemmar.  

Kalla krigets ubåt kunde utplåna världen

När andra världskriget var över inleddes ett nytt krig – kalla kriget. På den ena sidan stod USA, på den andra Sovjetunionen. Båda länderna hade atomvapen och under 1950-talet utvecklade de en helt ny typ av ubåtar, vars primära funktion var att fungera som avfyrningsplattform för kärnvapenrobotar.

Ubåtarna kunde segla tusentals kilometer och var svåra att upptäcka. Genom att placera kärnvapenrobotar på en ubåt var supermakterna därför säkra på att kunna vedergälla ett eventuellt kärnvapenangrepp.

Under 1960- och 70-talen blev atomubåtarna allt större med plats för fler robotar. De första ubåtarna var tvungna att gå upp till ytan när de skulle avfyra sina vapen, men de nya kunde avfyra dem nere i djupet.

Den amerikanska Trident-ubåten, som sjösattes år 1981 hade plats för 24 robotar, tillräckligt för att utradera miljontals människor. För att matcha amerikanerna sjösatte Sovjet kort därefter Akula-ubåten, som med sina 175 meters längd var världens hittills största atomdrivna ballistiska robot-ubåt.

Ubåten kunde stanna under vattnet i upptill 120 dagar utan att komma upp till ytan.

När kalla kriget tog slut år 1991 lade både ryssar och amerikaner ned sina respektive atomubåtsprogram. Efter 130 år som havets mest fruktade vapen var ubåtens storhetstid slutligen förbi.             

Är du nyfiken på att kliva ombord på en ubåt? Då kan du göra en djupdykning i vårt stora tema.

Kanske är du intresserad av...