Thor Heyerdahl satte livet på spel för sina teorier

Det nygifta paret har vänt civilisationen ryggen.

De drömmer om att leva tillsammans som Adam och Eva, i samklang med naturen.

Thor Heyerdahl föddes i norska Larvik 1914. Redan som barn drömde han om Söderhavets paradisiska korallöar och om att leva som Robinson Crusoe.

Hans stora djurintresse ledde till studier i zoologi vid Oslos universitet. Men han blev snart uttråkad av att stå lutad över mikroskopet.

Istället ville han ut i världen – resa, upptäcka och utforska.

Nygift Thor Heyerdahl lämnade civilisationen

Möjligheten att äntligen själv få komma ut i fält dök upp med det avslutande examensarbetet.

Med vetenskapligt stöd från sina lärare på institutionen och ekonomiskt stöd från sin far såg han fram emot att kartlägga naturen i sina pojkdrömmars Polynesien.

Thor Heyerdahl hade några år tidigare träffat Liv Coucheron Torp.

Hon delade hans dröm om att återvända till naturen.

De gifte sig 1936 och kort därpå seglade de tillsammans från Norge med kurs mot den polynesiska ön Fatu Hiva, etthundratrettio mil öster om Tahiti.

Paradiset var ingen idyll

Redan dagen efter ankomsten var de i full färd med att förverkliga sina drömmar.

I en ensligt belägen dal byggde de en hydda av palmblad, kastade av sig skor och kläder och hängav sig åt ett liv i samklang med den tropiska naturen.

De steg upp till fåglarnas musikaliska morgonprogram, och gick till sängs i den tropiska nattens varma mörker.

I ett helt år levde Thor och Liv på kärlek och källvatten – och av ananas, dvärgtomater, bergsbananer, papaya, brödfrukt och humrar, som de fångade i enkla ryssjor.

Tillvaron blev dock långt ifrån så idyllisk som paret hade hoppats. Myggor och tropiska sjukdomar ställde till svåra problem och efter ett år bestämde de sig för att återvända hem.

Thor Heyerdahl skrev aldrig färdigt sin avslutande universitetsuppsats.

I stället blev han intresserad av hur Polynesiens öar ursprungligen hade befolkats.

Vilka var egentligen de människor som för länge sedan hade korsat Stilla havet i primitiva farkoster och slagit sig ner på de öde korallöarna?

Varifrån kom de och varför hade de gett sig av?

Thor Heyerdahl ville bevisa sin teori

En ny hypotes började ta form i Heyerdahls huvud.

Tvärtemot vedertagna teorier – som menade att öarna hade befolkats från Sydostasien – var han övertygad om att Polynesiens första invånare hade seglat över havet österifrån, från Sydamerikas kust.

Ursprungsbefolkningens egna sägner, några övervuxna statyer som han och hustrun hittade långt inne i djungeln och flera av de nyttoväxter som polynesierna levde av, var enligt honom bevis för att de avlägsna förfäderna måste ha kommit från Amerika.

Det var emellertid en uppfattning han var i princip ensam om.

De följande åren blev produktiva för paret Heyerdahl.

De fick två söner och Thor skrev boken På jakt efter paradiset om året i Söderhavet.

Medan Liv bytte blöjor, passade barn och kokade gröt gav hennes make sig i kast med ett arbete om Polynesiens tidigaste invånare.

När andra världskriget bröt ut befann sig familjen i Kanada. Något måste hända, ansåg Heyerdahl, både i det tysk­ockuperade Norge och i hans eget liv.

Under 1941 anmälde sig därför Thor Heyerdahl som frivillig hos de norska styrkorna i Kanada och utbildades till fallskärms­jägare i England.

Den sista krigs­vintern var han i norska Finnmark.

Liv och de två små pojkarna lämnades kvar på andra sidan Atlanten medan Thor ägnade sig åt frihetskampen. Det tog två år innan familjen återförenades.

Vid det laget hade makarna glidit ifrån varandra och pojkarna kom inte längre ihåg sin pappa.

Heyerdahl fick svårt att kombinera ­familjelivet med sina höga ambitioner. Familjen hade knappt hunnit återförenas förrän den rastlöse äventyraren gav sig iväg på sitt livs första stora seglats.

Han var engelägen om att bevisa sin polynesiska invandringsteori.

Heyerdahl var så säker på att hans hypotes stämde att han var beredd att riskera livet för att återskapa stenåldersfolkets färd över Stilla havet.

Tillsammans med fem andra unga skandinaver utan sjövana seglade han 1947 på en timmerflotte av balsaträ från Peru till Polynesien.

Flotten, som byggdes med inkaindianernas timmerflottar som förebild, fick namnet Kon-Tiki.

I sammanlagt 101 dygn färdades de sex männen på havet. Resan kröntes med framgång: efter åttatusen kilometer nådde de ett korallrev utanför ön Raroia i östra Stilla havet.

Thor Heyerdahl blev världsberömd

Massmedia från hela världen bevakade den äventyrliga resan.

Genom att förena vetenskap med äventyr och förverkliga sina drömmar om farofyllda expeditioner blev Thor Heyerdahl just den hjälte som efterkrigsvärlden längtade efter.

Hans bok om Kon-Tiki-expeditionen översattes till sjuttio språk och blev en internationell bästsäljare.

Heyerdahl hyllades världen över, medan expeditionens övriga deltagare snart glömdes bort.

Kort efter hemkomsten skilde sig Thor och Liv.

Då hade han redan träffat Yvonne Dedekam-Simonsen som blev hans sekreterare och hustru de följande tjugo åren. Paret fick tre döttrar tillsammans.

Under ett par år flackade de världen runt med utgrävningsverktyg och skrivmaskin. Därefter köpte de en gård i me­deltidsbyn Colla Micheri i norra Italien.

Där ville de leva nära naturen med självhushåll – och samtidigt slippa ifrån den norska skattemyndigheten.

I olivlundarna fann Heyerdahl för en tid det paradis som han så länge hade letat efter. Men i längden var han inte skapt för ett stillsamt vardagsliv med tillhörande familjeidyll.

Medan döttrarna växte upp isolerade sig Heyerdahl med sin forskning.

Han försvann in i teoriernas värld och försökte uppfatta det svaga ekot av stenåldersfolkens vandringar över jorden.

Thor Heyerdahl var alltid på väg framåt och alltid upptagen av sina egna mål.

Thor Heyerdahl längtade efter ännu ett äventyr. Denna gång ville han ompröva den rådande uppfattningen om upptäckten av Amerika.

Var Columbus verkligen den förste i Medelhavsområdet som kom på idén att segla västerut över Atlanten?

Och vilka var de blonda, skäggiga män som gång på gång dök upp i arkeologiskt material från Mexiko?

Thor Heyerdahl korsade Atlanten i vassbåt

Heyerdahl ville bevisa att det var möjligt att segla över Atlanten i en enkel vassbåt av den typ som under forntiden seglade på Nilen och som än i dag används på ­Titicacasjön i Bolivia.

Han var övertygad om att det hade förekommit ett kulturellt utbyte mellan Gamla och Nya världen långt innan Christofer Columbus genomförde sin seglats till Amerika
.
Vid första försöket misslyckades experimentet och man tvingades överge papyrusbåten Ra ute i Atlanten.

Dåligt väder och ett konstruktionsfel gjorde att båten tog in vatten och fick slagsida.

Tio månader senare, 1970, lät han flyga över fyra aymaraindianer från Titicacasjön till Marocko, där de byggde Ra II.

Denna gång höll vasskonstruktionen sig flytande, och efter femtiosju dygn kunde Heyerdahl och hans besättning stiga i land på Barbados.

Under seglatsen över Atlanten fick Heyerdahl också upp ögonen för de stora oljeutsläpp som förorenade Atlanten.

Resten av sitt liv kämpade han för miljön och deltog i flera FN-konferenser med fokus på miljöförstöring.

Under tiden som Ra-expeditionerna pågick tog äktenskapet med Yvonne slut.

Tillbaka i Colla Micheri träffade Heyerdahl italienska Liliana Salvo, som han levde tillsammans med under flera år.

Thor Heyerdahl hade fått smak för att göra expeditioner med primitiva båt­typer.

År 1977 hette skeppet Tigris och var byggt av papyrus.

Heyerdahl ville visa att sjöfart kunde ha förekommit mellan Mesopotamien, Egypten och Induskulturen i dagens Pakistan för cirka femtusen år sedan.

Den här gången seglade han med en internationell besättning på Indiska ocea­nen och under färden sökte Heyerdahl spår efter uråldriga handelsrutter, som band samman forntidens rika handelsplatser, gravplatser och tempelområden med varandra.

Krig satte stopp för Thor Heyerdahl

Efter nästan fem månaders seglats hejdades Tigris vid inloppet till Röda havet. Krigen som pågick i området gjorde det omöjligt att fortsätta.

Ett stort massmedieuppbåd bevakade expeditionens dramatiska avslutning. Som en symbolisk fredsmanifestation beslöt Heyerdahl och hans besättning sig för att elda upp Tigris.

Medan manskapet och pressfotograferna såg på kastade Heyerdahl en brinnande fackla i papyrusbåten.

De röda lågorna steg mot den afrikanska kvällshimlen och speglades i det mörka vattnet.

Efter några år som ledare för arkeologiska utgrävningar i Peru och på Kuba gifte sig Heyerdahl igen 1991, denna gång med den franska skådespelerskan Jacqueline Beer.

Paret slog sig ner på Teneriffa i Kanarieöarna. Där hade Heyerdahl hittat några intressanta pyramider, som till förväxling liknade de som byggdes i forntidens Egypten och Amerika.

I äktenskapet med Jacqueline levde Heyerdahl ett mer stillsamt liv än han gjort tidigare. Han arbetade dock vidare med att söka bevis för sina alldeles egna teorier om förhistoriska folkvandringar.

Och hans hypoteser gick som vanligt stick i stäv med vad den etablerade forskningen ansåg.

Thor Heyerdahl dog 2002.

Begravningen ägde rum i Oslo domkyrka och hans urna fördes sedan till familjens egendom i byn Colla Micheri i Italien.

Kon-Tiki och Ra II visas i dag på det välbesökta Kon-Tiki-museet i Oslo.