Om det är någon ögrupp som med rätta kan kallas för ”Fasornas öar”, så måste det vara Houtman Abrolhos-öarna cirka sex mil utanför Australiens västkust.
Den 4 juni 1629 går det nederländska fartyget Batavia med 316 kolonisatörer, soldater och sjömän ombord på ett rev utanför den öde ögruppen. Fartyget förliser, men de flesta lyckas ta sig i land.
De högre befälen ger sig genast iväg i en långbåt för att hämta hjälp – men hjälpen dröjer flera månader, och under tiden utspelar sig ett blodbad bland de skeppsbrutna på öarna.
Endast var tredje av alla som var ombord på fartyget överlever fasorna.
Ett internationellt forskarlag under ledning av arkeologer vid The University of Western Australia och the Western Australian Museum har nu funnit och undersökt tolv av offren från de blodiga dagarna, som legat i enskilda gravar och massgravar på öarna.
Skeletten bär alla spår av de brutala mord som begicks, när en grupp myterister smidde en blodig plan för att döda de flesta av sina medresenärer, medan andra fynd vittnar om de strider som utkämpades mellan de skeppsbrutna.
En person hade dött efter ett hårt slag mot skallen och slängts i en hastigt grävd grav grav. Arkeologerna fann även hemmagjorda vapen i form av bland annat en morgonstjärna gjord av vikta blyskivor med spikar i.

De nya fynden omfattar bland annat skelettet av en man som släpats över sanden i sin högerarm och kastats i en grav (i mitten, nederst). Hans arm låg fortfarande utsträckt över huvudet.
Forskarna har även hittat rester av en möjlig avrättningsplats, där de tror att sju av myteristerna hängdes, när undsättningen till slut nådde fram.
Exakt vad som hände på de olycksaliga öarna har beskrivits i detalj i Batavias befälhavare Francisco Pelsaerts rapport om de 100 dagarnas galenskap.
Du kan få alla detaljerna om den tragiska katastrofen här:
Forskarlaget från Australien arbetar nu vidare på det arkeologiska projektet, som 2029 ska mynna ut i en rad utställningar i samband med att det är 400 år sedan förlisningen.
Tills dess lever minnet av de 198 döda nederländarna vidare som en påminnelse om vad människor är kapabla till när de befinner sig i nöd.