Den kalkonstora dronten levde på Mauritius fram till 1662.
Dronten kunde inte flyga och var väldigt tillitsfull, vilket gjorde den till ett enkelt byte för de sjömän som från 1590-talet lade till vid ön.
Historiker vet dock att sjömän – och senare kolonisatörer – inte tyckte om drontens sega kött, så det egentliga skälet till att den flygoförmögna fågeln dog ut är troligen att sjömännen medförde svin, apor och andra djur, som åt drontens ägg.
Innan dronten försvann fördes flera exemplar till Europa. Därför är dess utseende välkänt, men forskarna vet i stort sett ingenting om hur den levde i naturen.
Den vägde troligen upp till tjugo kilo, levde av bland annat frukt och nötter och lade ett ägg åt gången.
Dronten kan ha mist sin förmåga att flyga, eftersom det inte fanns några rovdjur på Mauritius.
Genanalyser av de drontrester som finns på museer har visat att den stora fågeln var besläktad med vissa duvarter.
Drontens närmaste nu levande släkting är nikobarduvan, som lever på den indiska ögruppen Nikobarerna.