Grekernas örlogsfartyg var överlägsna

Under antiken var trieren den grekiska flottans största och mest slagkraftiga örlogsfartyg och spelade en avgörande roll i grekernas erövring av Medelhavets kuststäder.

Trieren var en flytande ramm, som vägde omkring 70 ton och bemannades av 170 roddare, som satt trångt – många roddare var nämligen lika med hög fart.

Trieren kunde nå tio knop (18,5 km/t.), och när den rammade ett skepp träffade den med en kraft av nästan 100 ton, vilket ofta var mer än nog för att slå hål i fiendens skrov.

Därefter drog trieren sig tillbaka och lät havet avsluta jobbet eller för att ramma igen.

Att dra sig tillbaka snabbt var ­viktigt, eftersom det annars var risk att fienden fjättrade trieren med änter­hakar och bordade den.

För att klara av att ramma fiendens fartyg med största möjliga kraft var trieren en kraftig och solid konstruktion, och det tog uppskattningsvis 6000 mandagar att färdigställa ett fartyg.

Dessutom var rammen fäst vid kölen, stäven och den kraftiga berghulten, som löpte längs fartygets sidor.

Den ­väldiga kraft som utlöstes i samband med en kollision fördelades alltså i hela fartygets konstruktion.

I slutet av 400-talet före Kristus började grekerna bygga ännu större fartyg, som kunde medföra katapulter och fler soldater för att borda ­fienden.

Dessa så kallade quadriremer och quinqueremer drevs av upp till trehundra roddare.