De tidigaste skriftliga källor som nämner diamanter skrevs i Indien cirka år 300 före Kristus. Vid det laget hade indierna sedan länge fått upp ögonen för diamanters skönhet och i århundraden grävt efter de eftertraktade ädelstenarna.
Verket Arthashastra berättar om en livlig handel med diamanter, som var oerhört eftertraktade och betraktades som ”juvelerna över alla andra”.
Ungefär samtidigt berättar texten Ratna Pariksha hur olika diamanter testas och rangordnas. Båda verken beskriver diamanter som magiska stenar, som kan skydda sina ägare mot alla möjliga olyckor – bland annat eld, ormar och onda andar.