Guld och silver var några av de första metaller som människan använde. Båda förekom nämligen som små klumpar i marken och var lätta att forma.
Koppar och tenn var också lättillgängliga metaller och kunde bearbetas med enkla redskap.
Metall drev civilisationen framåt
Så småningom upptäckte forntidsmänniskorna att en blandning av koppar och tenn – brons – var utmärkt att tillverka kraftiga vapen och redskap av.
Varje nyupptäckt metall gav människan nya möjligheter, och civilisationen kunde ta ytterligare ett steg framåt.
Den rödaktiga och mjuka metallen
Brons, som är en blandning av koppar och tenn, var utmärkt till vapen.
Människan har känt till koppar i drygt 11000 år. Metallen upptäcktes i Mellanöstern omkring år 9000 f Kr.
Till en början användes den till smycken, verktyg och enkla vapen. Till exempel hade den berömde mumien Ötzi, som är från cirka 3300 f Kr, med sig en yxa med kopparhuvud.
Koppar var även en viktig tillgång i antikens Europa. Romarna kallade metallen aes Cyprium eftersom stora mängder koppar utvanns på Cypern.
Den oumbärliga ingrediensen
Både koppar och tenn har låg smältpunkt. I områden där båda metallerna förekommer ytligt i marken har koppar och tenn säkert ofta smält ihop av hettan när man tänt eldar.
Forntidsmänniskorna upptäckte att blandningen – brons – var hård och lätt att gjuta. Därför avlöstes ”kopparåldern” – den kalkolitiska perioden – av bronsåldern.
Tenn användes även separat. I Egypten och på Balkan har man hittat föremål som anses vara nästan 6000 år gamla, men tenn fick inte någon större spridning i Europa förrän omkring år 2500 f Kr.
Basen i romarnas penningekonomi
Dessa romerska silvertackor med stämplar har hittats i England.
Fynd i Mindre Asien och på öar i Egeiska havet tyder på att lokalbefolkningen kunde utvinna silver ur malm så tidigt som under 3000-talet f Kr.
Liksom guld blev silver snart en värdefull och eftertraktad ädelmetall.
Silver har främst använts till smycken och andra prydnadsföremål och som betalningsmedel.
Det romerska imperiets penningekonomi baserades i stor utsträckning på det silver som utvanns på flera platser i det expanderande imperiet. Under forntiden varierade priset på silver mellan en sjättedel och en tolftedel av guldpriset.
Skyddar och luras
Redan år 3500 f Kr använde människan nickel. Metallen slits nästan inte alls och har därför på senare tid använts som ett skyddande lager på annan metall.
Dessutom har nickel alltid varit ett populärt material bland falskmyntare, eftersom det är mycket svårt att se skillnad på ett mynt av nickel och ett av silver.
Metallen från rymden
Ringbrynjan av järn gav krigaren ett oöverträffat skydd.
Järn är nog den metall som har haft störst betydelse för utvecklingen av vårt samhälle.
Det förekommer dock sällan i ren form, och därför har järnrika meteoriter troligen varit människans första möte med den hårda metallen. Både sumerer och egyptier tillverkade spjutspetsar av rent järn från meteoriter redan 4000 f Kr.
Mellan 3000 och 2000 f Kr började man utvinna järn ur malm i Mesopotamien och Egypten.
Järnanvändningen spred sig gradvis till Europa och Afrika, men det dröjde många sekler innan den ”nya” metallen helt hade tagit över bronsets roll.
Vissa historiker menar att detta inte berodde på järnets överlägsna egenskaper utan snarare på tennbrist.
Där det var ont om koppar och tenn var man tvungen att importera dyrt brons.
I större delen av Nordeuropa kunde man dock utvinna järn ur myrmalm, och därmed slapp man importera brons.
Medicinen tog död på folk
Kvicksilver har hittats i drygt 3500 år gamla egyptiska gravar. Även forntidens kineser och antikens greker och romare kände väl till den lättflytande metallen.
De visste dock inte att kvicksilver, som användes flitigt i både kosmetika och mediciner, är extremt giftigt.
Mer rikligt än dynga
Stora guldfynd lockade tusentals lycksökare till Kalifornien och Alaska under 1800-talets sista hälft.
Arkeologiska fynd visar att smeder i Mesopotamien, i Egypten och på Balkan kände till tekniken att bearbeta guld redan för mer än 6000 år sedan.
Guld omnämns även i tidiga skrifter. I Första Moseboken i Bibeln talas om landet Havila där guldet är fint.
Och omkring 1370 f Kr berättar den syriske kungen Tushratta i en text att guld på den tiden fanns ”mer rikligt än dynga”.
Guld var för mjukt att göra verktyg av och användes redan från början till utsmyckningar eller som betalningsmedel.
I Mindre Asien tillverkades guldmynt redan på 600-talet f Kr, och i etruskiska gravar från samma tid har arkeologerna hittat tandplomber av guld.
Trots att man använde mycket guld under antiken har 75 procent av allt guld i världen utvunnits efter 1910.
Aluminiumbestick var det finaste i världen
Hamilton H-47 flög första gången 1928 och var ett av världens första passagerarplan med aluminiumskrov.
Vid tiden för Jesu födelse började de gamla grekerna och romarna att använda metallsaltet alumen för att stoppa blödningar och till att färga kläder.
Långt senare, år 1808, upptäckte den brittiske kemisten Humphry Davy att alun innehåller en metallkomponent, som han kallade alumium och sedan aluminium.
Aluminium i metallisk form framställdes 1825 av dansken H C Ørsted.
Ett par år senare kunde den tyske kemisten Friedrich Wöhler utvinna aluminium i pulverform. Varken Ørsteds eller Wöhlers metoder lämpade sig för massproduktion, och till en början var den lätta, exotiska och ”moderna” metallen därför dyrare än guld och platina.
Det sägs att kejsar Napoleon III höll en festmiddag, där bordet var dukat med aluminiumbestick – men bara till de allra förnämsta gästerna. De övriga fick snällt nöja sig med de gamla guldbesticken.
Först när elektrolysen kom i slutet av 1880-talet kunde aluminium produceras i större mängder, och priset sjönk.