Fyra glödlampor. Så mycket räckte energin till när amerikanska EBR I den 20 december 1951 blev den första kärnreaktorn som lyckades producera el med kärnkraft.
Till en början var mängden el liten, men snart kunde forskarna producera tillräckligt mycket för att kunna lysa upp hela kraftverket, som låg i en öken i den amerikanska delstaten Idaho.
Idén att producera el med hjälp av kärnenergi väcktes redan år 1932, då fysikern Ernest Rutherford upptäckte att enorma mängder energi avges vid klyvning av litiumatomer.
Ledande fysiker som Albert Einstein och Niels Bohr såg dock med skepsis på möjligheten att så stora krafter skulle kunna tämjas och användas till exempelvis elproduktion. Inte desto mindre arbetade en armé av fysiker på 1930-talet med att försöka tämja kärnenergin.
En av dem var tysken Otto Hahn, som år 1938 upptäckte att fission (klyvning, red.) av uran friger miljontals gånger mer energi än traditionell förbränning. I USA ledde den nya upptäckten till att man uppförde en rad kärnreaktorer, som främst producerade plutonium till landets kärnvapenprogram.
Ryssarna var först med att leverera kärnkraft till folket
Efter andra världskriget började forskare i framför allt USA, Storbritannien och Sovjetunionen fokusera mer på hur kärnkraft kunde användas i fredstid.
I ett berömt tal i FN:s generalförsamling betonade USA:s president Dwight D. Eisenhower behovet av att använda kärnkraft ”i fredligt syfte”, till exempel genom elproduktion.
Den nöten knäckte EBR I år 1951, men ryssarna blev först med att inviga ett kärnkraftverk som levererade ström till ett egentligt elnät. Det skedde år 1954, då en reaktor i Obninsk började producera el till den närliggande staden.
